177. Locket på (43 av 182)

Idag förbereder jag Ivan-Chai – Fermenterat te av Rävrumpa, Rallarros eller Mjölkört (Chamerion angustifolium) som är en gammal tradition, särskilt känd från Ryssland men även i Sverige. Så jag tog med mig mina små hjälredor och gick ner i hagen och började plocka rallaros och även jonanesört som jag gjorde tinktur på.

Gör så här:

Repa de gröna bladen från rallarros (även känd som mjölke/mjölkört). Det är bara att dra längs med stammen och låta plantan stå kvar.
Krama och rulla bladen mellan handflatorna så bladen knäcks och växtsaften kommer fram.
Packa bladen HÅRT i en plastpåse, sug ut luften, förslut med påsklämma (eller använd vakuumpåse) och låt ligga varmt (t ex ovanpå kylskåpet) och mörkt i tre till sju dagar. Under tiden kommer det att börja dofta fruktigt och lite som ensilage och påsen kan svälla upp av koldioxidbildning.
Sprid sedan ut bladen luftigt på en bricka och låt torka tills de är knastertorra.
Förvara mörkt och torrt. Brygg som vanligt te.

Nu får det gotta till sig innan jag kan torka det och göra mig en kopp te 🙂

Historik

Rallarros-te användes historiskt som ett billigt surrogat för kinesiskt te, särskilt i Ryssland där det odlades och exporterades i stor skala. I Sverige användes det också som ersättning när äkta te var dyrt.

Ivan Chai även känt som Koporye-te eftersom tillverkningen av detta fermenterade rallarros-te historiskt var mest omfattande i den ryska byn Koporje (Koporye på ryska). Namnet kopplas alltså till platsen där produktionen och exporten av teet var störst.

Under 1800-talet började ryska tehandlare fermentera mjölkörtsblad för att efterlikna det dyrare kinesiska svarta teet, och denna produktion var särskilt koncentrerad till Koporje. Därför fick drycken namnet Koporye-te eller Koporsky-te, som en geografisk beteckning.

Dessutom har Koporje och dess Ivan Chai en historisk betydelse då fabriker där producerade te som användes bland annat under andra världskriget, vilket förstärker kopplingen mellan drycken och platsen.