Gustav har fått för sig att han numera ska följa med på hundpromenaderna. Ja det är ju gulligt såklart, men jag blir allt lite nervös när vi möter andra hundar. En del är lösa, eller har ägare som verkar ha noll koll. Mina tidigare katter som hängt med på promenader har alltid tagit det säkra före det osäkra – ett snabbt skutt upp i närmaste träd, och där sitter de tills faran är över.
Men inte Gustav! Nej då, han står kvar på stigen, tittar storögt på hunden som närmar sig, som om han inte riktigt fattar situationens allvar. Än så länge har det gått bra, men jag tror jag får börja planera promenaderna lite mer strategiskt framöver.
