Blir så himla deppig när jag kommer upp på loftet. Mamma var på sätt och vis en samlare, hon köpte och staplade så det knappt gick att röra sig i huset. Både fina saker och mängder av bara rent ut sagt skit. Nu är smaken olika men jag menar typ 20 saker av samma sak som hon hade tänkt att ge bort och som hon så småningom glömde helt bort.
Elvy, hennes syster och man hjälpte mig att tömma huset för försäljning. Vi hade ont om tid och överförmyndaren strulade om huruvida mamma hade gett huset till mig och min syster. (Vi fick rätt mot kommunen) men det var en tuff period. Vi slet som djur med att köra till tipp, loppis och jag vet inte hur många av Myronas containrar vi fyllde med kläder. Det fans varken tid eller ork att gå igenom allt utan man fick vara hård.
En del som jag har minne till lade jag i låder och upp på loftet, dels för jag behövde distans och dels för jag kände mig osäker på om det skulle vara kvar eller inte. Nu är det såpass fuktigt på loftet att en del saker börjar ta stryk plus att jag avskyr att ha massa kartonger med jox i. Har sparat en hel del till sönerna. Tobias vill absolut inget ha men jag kommer att fråga en sista gång nu till sommaren då jag tömmer loftet helt. Micael är intresserad av en del, resten åker stenhårt iväg.
Det positiva är att när vi får bukt med all skit som står där och satt upp skivor eller helst bytt taket helt då det är asbests skivor, så kommer det bli perfekt att greja där uppe och mitt ritbord kommer bli så vackert där uppe. Längtar så in i norden att få tömma och fixa till där. Oj! Flummade iväg igen, det var koppar jag var uppe och letade efter! Hittade en lampa och Micael tyckte jag skulle ställa den på hans koppar bord! Hur tusan kunde jag glömma bort hans koppar bord!?!
