Var på Willys en snabbsväng och där hade de en låda fylld med 10 kronors prylar. Hittade dessa söta vantar, men jag tycker tummen är för liten. Tänkte jag skulle fylla dem med doftkryddor och ha dem vid öppna spisen. Det kommer att dofta så gott. Testade också Marabou vinter choklad. Den var riktigt god. Skall strax ta och gå igenom mina tyger, såg så fina doft-påsar man kunde göra av spets-bitar i en blogg. I morgon skall jag gå igenom mina krukor, såg att jag hade löss på två växter.
Vilken lugn dag jag haft. Har bara suttit och surfat och gottat mig framför en brasa. Gubben och snickaren har kommit jättelång med kokhuset och det luktar så himla fräscht därinne, annat var det när vi började, då stank det unket och väggarna var fuktiga. Elektrikern ligger sjuk hemma och gubbarna försöker göra så mycket annat det bara går tills han blir frisk. Här är en bild när snickaren klyver väggen. Fy tusan vad det rök.
Micael och Nina har varit ute och städat upp så det skall bli lättare att fortsätta, köksskåpen står just nu lite i vägen så vi får hoppas elektrikern blir frisk snart och kan dra den sista elen. Köket blir väldigt litet men attans så mysigt och Micael börjar bli lite spänd nu på att det skall bli klart. Vi satsade att det skulle bli klart till slutet på sommarn, men får sätta till sommarn istället, så får vi se om det går. Så länge det går framåt och inget knepigt inträffar är vi nöjd
Jag skulle precis köra igång dammsugaren när jag hör ett förskräckt rop från Lill-polarn. Han skrek att Wumba Wu måste gå ner direkt, innan trollpackan exploderar av ilska och förvandlar dem båda till paddor.
Tydligen hade Wumba Wu tagit sig upp i trollpackans “farkost” (min gamla fuskspis…) – och om det var något hon avskydde, så var det fripassagerare. Dessutom hade Wumba Wu börjat kasta runt hennes magiska pulver, som hon enligt Lill-polarn alltid tar med sig när hon flyger.
När jag kom in i vardagsrummet stod Lill-polarn uppflugen på spisen med spretigt hår och panik i blicken. Han försökte nå Wumba Wu, men nådde inte riktigt. En av porslinspudlarna for i golvet, och paniken steg när Wumba Wu började gunga fram och tillbaka ovanför honom.
Till slut fick Lill-polarn en ordentlig puff med trollpulvret rakt över sig – och då brast det. Han rusade runt som en virvelvind och skrek att han höll på att förvandlas till en padda!
Jag suckade. Och jag som tyckte morgonen började så bra – jag kände mig till och med utvilad för en gångs skull. Nej, nu blir det en extra kopp kaffe innan jag går in där igen. Vi får väl se hur många paddor jag behöver städa ut senare …
Lill-polarn får själv reda upp röran hans lilla gäst ställt till med. Fast vem vet – kanske lugnar han ner sig efter det här.
… Eller så lär han sig bara nya hyss.
När jag kom hem idag möttes jag av hejdlöst fnitter från datarummet. Wumba Wu var helt överlycklig och tyckte det var fantastiskt att man i Sverige bara kunde hitta så fräcka saker, bara sådär! Att de liksom bara stod i ett hörn och väntade på att bli upptäckta.
Han berättade ivrigt att de kommer bli mäkta imponerade när han kommer hem till Afrika och kan visa upp sin nya fångst – en gulfenad krukpiraya! Helt själv hade han fångat den, minsann.
Wumba Wu tyckte att Sverige-besöket var långt över förväntan. Ett land fullt av konstiga hyddor, egna små vattendrag att utforska, och inte minst en massa märkliga djur som bara verkade dyka upp överallt. Lill-polarn höll med och var väldigt imponerad över hur snabbt Wumba Wu kunde spåra upp nya ting. Han ville absolut att han skulle stanna lite längre – så han kunde hinna lära ut sin spårteknik innan Afrika-resan.
– Titta Wumba Wu, ropade Lill-polarn stolt, så fin min blåa krukofant är! Ska vi ge Esmeralda den gröna krukodilen?
Skrattet som följde hördes nog ända ut på gårdsplanen – och jag fick nog erkänna att datarummet plötsligt såg betydligt mer… exotiskt ut än tidigare.
Snickaren hade varit och jobbat i Kokhuset idag, och jag frågade gubben vad det egentligen var han hade gjort. “Något med ventiler”, svarade han, och jag tänkte inte mer på det. Vi åkte iväg och handlade som vanligt, och Lill-polarn och Wumba Wu satt hemma och spelade kort i godan ro.
När vi kom tillbaka hörde jag Lill-polarn ropa till Wumba Wu att skynda sig att kravla ut. Jag blev lite fundersam och gick in – och där fick jag syn på ett runt hål i väggen! För en sekund trodde jag att det var ett nytt mysterium à la Lill-polarn, innan det slog mig att det förstås var ventilen snickaren satt in. Jag trodde bara inte de skulle sitta i just Lill-polarns höjd! Där får vi nog sätta på höljet omgående…
Men chocken tog inte slut där. När jag gick in i Kokhuset möttes jag av – ja, vad ska man säga – ett konstverk? Väggen var prickig i alla möjliga färger! Det visade sig att Lill-polarn och Wumba Wu hade övat prickskytte med blåsrör och färgade bomullstussar. Hela väggytan såg ut som en gigantisk dalmatiner!
Jag rusade ut och lyckades fånga in de små vandalerna, som fick tillbringa resten av kvällen med att tvätta väggar. Jag misstänker att skrubbandet inte blev helt jämnt – men de lär nog tänka sig för nästa gång de får “konstnärliga idéer” i ett nymålat rum.
