... dina symboler här ...

Skall bli förråd

av

Nu har vi äntligen tömt inne hos Babe. Tog bort även det vi haft som box vägg när vi hade ponnyn och åsnan. Vi gjorde en totalblåsning och jag skall soppa rent väggarna ännu noggrannare i morgon. När vi bytte köket inne hos Tobias sparade vi det för att kunna göra en förråds del. Vi hade tänkt i andra ändan av stall delen men nu blir detta rummet perfekt.

Det mesta av prylarna var från skrotsamlarn som hade grejer i loftet. Vi har fortfarande en hel del kvar att tömma men nu börjar det bli riktigt bra. Som det verkar nu vill Micael ha väldigt städat runt sig och har hjälpt till väldigt mycket med att tömma. Tobias har kommit in i jobba och spelar fas, så han är inte intresserad av byggnader runt om kring. Han vill väldigt gärna ha en damm och en kryddspiral,  men han måste påbörja och planera var han vill ha den. Jag hjälper gärna till men jag gör den inte för honom. Så det rann lite ut i sanden.

Men det kommer kanske nästa sommar att han tar tag i trädgården. Skall bli lite skönt om sönerna tar tag i gården lite mera så den slipper bli så trögjobbad.

Husarrest

av

Husarrest

Lill-polarn hörde när jag och gubben pratade om att det äntligen var dags att tömma inne hos Babe och slänga ut alla prylar som samlats där. Det märkliga med att ha lite extra utrymme är att det förr eller senare förvandlas till ett slags allmänt förråd – där både vi och halva bekantskapskretsen ställer saker “tillfälligt”. Något vi nu har satt stopp för.

Lill-polarn, som bara hört ordet prylar, var förstås snabbt på plats. När gubben gick ut på eftermiddagen för att börja tömma, hade jag varit väldigt tydlig: allt ska slängas. Har grejerna inte använts på flera år, då är det inte ens “bra att ha” längre – då är det bara skit.

Men Lill-polarn var av en helt annan mening. Han tyckte att, bortsett från alla spindlar och spindelnät, gick allt att använda igen. När gubben hade slängt den tredje identiska fågelburen började han ändå ana ugglor i mossen och gick för att titta. Han hann knappt vända sig om förrän Lill-polarn redan bar in buren igen.

– Men Lill-polarn, den ska slängas, den är trasig!
– Men kaninburen ska väl ändå rivas och slängas ut?

Och när Lill-polarn prompt kröp in i buren för att inspektera, passade gubben på att stänga dörren och le lite snett.
– Nå, vad tycker du nu då, Lill-polarn?

Efter en stund hördes det smått uppgivet inifrån buren:
– Okej! Skiten ska ut!

Storstäd i stallet

av

När Monica och jag hade varit ute med hästarna och jag tog av mig säkerhetsvästen, så var jag så skiten under att jag tyckte det var dags att gå igenom stallprylarna ordentligt. Man samlar gärna på sig och det ligger bara och blir dammigt. Sen vill jag ha så tomt som möjligt så man har överblick om det dyker upp råttor.

När vi flyttande till gården och tog bort alla gamla halmbalar så kunde man se råttorna springa kors och tvärs. Fn! vad stora de var, katterna tog dem men åt inte upp dem. Efter det är det bara ett år som vi haft många. Jag förstod det en dag när jag och Elvy skulle rida och det promenerade in en tjock råtta och tog en stor bit frigolit i munnen, stannade och glodde länge på Elvy och lunkade vidare. Snacka om att känna sig trygg!!

Fixade till en fälla och fick 13 st, hade jag fått fler hade det varit läge för Anticimex. Men det året var visst ett riktigt rått år. Hittade lite råttskit när jag städade men det var inte så mycket. Pepper som var med fick fatt på en mus där vår gris bodde och kom in till mig och släppte den i en box. Jag har ju katter för att de skall ta möss och råttor, men det var inte långt ifrån att jag hade tagit ifrån Pepper musen. Jobbigt att höra den stackaren, verkar inte som Pepper har fattat att man skall äta upp dem, utan det fick gamlingen göra.

Är inte riktigt färdigt i stallet, men så gott som ( Härligt ) Skall ta och röja ut efter Babe, har känns för jobbigt men nu har det gått så lång tid och all bråte verkar hamna där, så nu skall det tömmas och göras i ordning.

En liten barbackatur

av

Fortfarande varmt och gott ute men det blåser så in i norden. Monica skulle iväg senare på Rix FM så jag tyckte att en lugn ridtur kanske var det bästa idag. När hästarna var yngre och fram för allt travaren jag hade var alltid lite stissiga när det blåser så jag var lite tveksam till att vi skulle rida barbacka. Monica fixar detta lätt, men jag var lite tveksam på mig själv. Bellman blir en riktig gentleman om han känner att man inte riktigt fixar det men jag ville verkligen rida Beethoven idag. Men båda hästarna var hur coola som helst idag.

Vi red mellan villorna i dag där det är ganska backigt, och många konstiga trädgårdsdekorationer som snurrar och har sig. Kanon bra träning för hästarna och vi hade sådan tur att flera jobbade i sina trädgårdar med olika maskiner. Nu har vi ridit där såpass mycket att jag vet att de är stabila, men det är ändå väldigt viktigt att utsätta dem för lite av varje. Jag märker ju att de bara blir lugnare och lugnare. Härligt med tanke på att jag bara blir äldre och inte fullt så tuff längre om det skulle hända något.

Wow! Min!

av

Wow! Min!

Vilket härligt väder! Det blåser visserligen en hel del, men luften är så varm och skön att man nästan glömmer årstiden. Jag kände för att ta en promenad på vår lilla slinga, men när jag kom dit såg jag att den hade vuxit igen ordentligt. Det får bli röjning innan man kan gå där igen.

Lill-polarn däremot ville förstås fortsätta — han hade ingen aning om att vi hade en alldeles egen, outforskad Högen-djungel! Pepper var med och tänktes få uppdraget att skrämma bort alla vilda djur, ifall några skulle våga visa sig.

Jag stoppade dock planerna och sa åt Lill-polarn att vänta tills jag röjt upp. I stället kunde han hjälpa mig på loftet, där jag behövde hitta en kartong med lampor. Jag gick runt bland lådorna när jag plötsligt hörde ett glädjetjut – ”Wow! Min!”

När jag tittade ut genom loftfönstret såg jag bara hur ogräset gungade. Ingen Lill-polare, ingen Pepper. Jag gick försiktigt ut mellan sly och hagtorn, och där – på det gamla lastbilsvraket vid hagen – satt Pepper uppe på huven som en riktig vakthund. Lill-polarn stod på ratten med blicken framåt, koncentrerad men lycklig.

– Vrooom! Se upp! Pv-monster på ingång! Pepper, hoppa ner på pedalen så jag kan växla!