... dina symboler här ...

Långtur

Monica kom upp och vi tog en rejäl tur med hästarna. Monica börjar få kanon fin kläm på Bellman och jag slapp ha halsförlängaren på Beethoven. Säkerhets prylar och hjälpmedel skall på direkt men helst av så fort det går så man inte bra sitter och ha det för bekvämheten skull. Det är ju samspelet med mig och Beethoven som inte har fungerat, därav halsförlängaren. Men idag var han helt suverän och låg på lagom, han verkligen ansträngde sig för att förstå mig och jag slappnade av mer för att ge honom utrymme. Jag tycker det är obehagligt när han kör upp huvudet och vill ha växel 100 knyck. I dag förstod han att jag vill ha 50 och sakta gå till 100 och sen ner till 50 igen.

Vädret var helt perfekt och sjön låg så spegelblank. Skall se till att ha den gamla kameran med mig när jag är ute, dels för att jag kan ta kort och visa hur Bellman ser ut för Monica. Man har en känsla av att han bara är lång i kroppen när man sitter på honom, men han blir otroligt kompakt när han är på hugget och rör sig väldigt fint. För första gången sen jag köpte hästarna fick jag känna den goa känslan av att Beethoven röde sig så mjukt att man upplever att man bara åker runt på en kudde. Den känslan försvann när jag började sko dem och jag tyckte de blev stumma att rida. Båda har nu varit barfota i 3år och det var det bästa jag gjort.

Blupp

Blupp

Äntligen fredag!! Nu väntar en lååång helg, och det känns helt underbart. Problemet är bara att innan man hinner säga njuta så är det plötsligt söndag kväll och man sitter där med lite lätt ångest över hur fort allt gick.

Jaja, den här gången ska jag i alla fall försöka njuta så mycket jag bara kan.

Jag hann knappt innanför dörren förrän jag hörde Lill-polarn på sitt rum. Han satt i soffan, fullt koncentrerad, med ett vattenpass i handen som han tippade fram och tillbaka.

– Blupp. Blupp.

Den lilla luftbubblan dansade från sida till sida medan han satt och följde den med blicken och såg djupt fundersam ut.

Till slut hör jag honom säga:
– Det här måste ju kunna kallas för en rakapparat, eller?
– Och det vattnet där inne! Jag undrade just varför vi köpte så mycket rakvatten – men nu vet jag ju varför!

Jag suckade och skrattade på samma gång.

– Men Lill-polarn då…

Vad gör dom?

Vad gör dom?

När jag kom hem i dag satt Lill-polarn vid kanten ner mot hagen och tittade på när gubbarna fällde träd. Det har inte tagit många dagar, och nu är det nästan kalhygge nedanför hagen.

Visserligen är det lite småtrevligt att se ljus i fönster på kvällen, men det känns ändå märkligt att vi snart ska ha en granne som faktiskt kan se oss!

Lill-polarn hade tagit med sig bullar ut och satt som trollbunden av den stora kranen som gubbarna använde för att såga ner träden.

– Kolla, Pepper! Nu åker den tjocka gubben upp i luften! Tror du den håller? Undra om de ska göra ett jordgubbsland? Pepper, du måste skicka ett kort om du ser jordgubbar!

Efter en stund hörde jag honom mumla för sig själv:
– Hmm… kanske bättre att vänta lite med Afrika-resan ändå.

Han satt där länge, men till slut började det både hagla och regna om vartannat, så han och Pepper kom inrusande med andan i halsen. Jag bäddade ner dem i soffan med en filt och lite varm choklad.

Men lugnet varade inte länge – plötsligt hördes ett ilvrål som fick rutorna att skallra:

– Neeeej! Jag har glömt en bulle ute! Jag måste ut!!

Sekunder senare kom ett uppgivet jämmer:
– Åhneeej… det är bara slafs kvar!

En ny granne

Monica och jag tänkte ta en ridtur men hoppade över det och gjorde en rejäl genomgång av hästarna i stället. Det har hänt förut att man fått grenar i huvudet och hästarna är lite mer på sin vakt när det blåser. Vi passade på att fixa till elen, så nu är det dubbla trådar igen och det var bara en stolpe som hade gått sönder.  Så det blir lätt att fixa. Men nu ligger det fullt av grenar i hagen igen efter allt blåsande.

Vi kommer att få en ny granne kloss intill hagen. Det är en lite bit tomt så husen lär inte bli så stor, så vidare de inte bygger på höjden. Är inte speciellt förtjust i detta, inte för att jag har något emot grannar, men hade problem med en som matade hästarna i ett. Tänk om det kommer en som inte gillar hästar!

Oj! Vad det blåser ute!

Storm

Jösses, vilket väder! Det stormar ordentligt ute, och Lill-polarn vill absolut gå ut och jaga löv med Pepper. Jag tyckte först att det inte alls var någon bra idé – men å andra sidan, tänkte jag lite för mig själv, om vinden tar i ordentligt kanske han blåser hela vägen ner till Rosa. Då kunde hon ta över ett tag!

Skämt åsido, han fick gå ut en liten stund på framsidan där jag kunde hålla koll.

Jag hörde hur han skrattade så han nästan storknade varje gång en lövvirvel drog förbi. Han kastade sig hit och dit för att fånga så många löv som möjligt. Pepper, som först försökte satsa på ett löv i taget, insåg snabbt att det var ett hopplöst projekt – så han gick all in och försökte fånga alla på en gång.

De hade verkligen hur roligt som helst där ute, men vinden ökade snabbt i styrka. Det var nog snart dags att ta in dem. Jag gick in för att värma choklad och göra några smörgåsar, så de kunde krypa upp i soffan och titta på film efteråt.

Men innan jag ens hunnit röra om i chokladen kände jag hur huset skakade i vindbyarna. Nu blåser det verkligen för mycket! Bäst att ta med Shakira ut – hon får hjälpa mig att få in de små virvelvindarna innan de hamnar i nästa kommun!