... dina symboler här ...

Skåpen

Påbörjade att sätta upp skåpen men det var lite bökigare än jag tänkt mig. När jag hade hamrat mig för andra gången på tummen så gav jag upp. Får fortsätta i morgon när det inte bultar så i tummen. Skall bli kanon att få ner alla verktyg från loftet och samla ihop de som ligger i rotkällaren. Det blir härligt att ha allt på ett ställa och även tömma det sista på loftet. Gubbens kolleger skall hämta en del på loftet och mammas sista möbler åker till Myrorna nu. Det är en skänk och ett bord som jag vill spara och jag funderar på att ta in det så det inte blir förstört.

Vattnar lite….

Vattnar

Lill-polarn gick runt och tyckte att allt var allmänt tråkigt i dag, så jag frågade om han inte kunde hjälpa mig att sätta upp skåpen i Babes gamla utrymme. Det lät tydligen som ett riktigt äventyr, för han sken upp direkt när jag sa att vi först behövde hämta lite grejer på loftet.

Jag har undvikit att ta med Lill-polarn dit upp tidigare, mest för att vi ännu inte hunnit köra bort allt som ligger där. Men oj, vilken syn det var när han fick se loftet för första gången! Jag trodde nästan han skulle svimma av upphetsning – det var som att han hittat paradiset för alla skrotsamlare. Han for runt bland lådor, plankor och gamla burkar som om det gällde livet.

Själv letade jag efter mina verktygshållare och försökte snabbt gå igenom vad som kunde flyttas ner till det nya förrådet. Lill-polarn såg jag inte till, men jag hörde hans lyckliga utrop lite här och där bland bråten.

Till slut dök han upp igen – triumferande – med en gammal brandsläckare i famnen som han absolut ville prova. Jag plockade fram några blommor som han kunde “vattna”, och Lill-polarn pumpade för fullt. Brandsläckaren fungerade alldeles utmärkt – lite för bra till och med – och strax var både blommor, väggar och halva gården genomdränkta.

Shakira älskar såklart när man sprutar vatten på henne, men bollen tyckte hon var bäst att rädda undan i säkerhet.

Hoppas jag inte håller på att bli sjuk

I dag har jag gått och små frusit på jobbet och känt mig väldigt trött, hade även lite huvudvärk. Trodde jag skulle till tandläkaren men det var inte förrän nästa onsdag, så hela dagen har känns lite bakvänd. Monica och jag skulle ta en längre barbacka tur och jag funderade först på att ringa och avboka, men oftast brukar det bli mysiga ridturer när man är så seg.

Jag tog Beethoven idag som gärna knatar på och oftast behöver dämpas lite, med andra ord jag valde hästen man bara åker med på. Som jag misstänkte, det blev en kanon mysig ridtur där både jag och Monica i princip var lika flummiga och bara satt och flabbade åt allt. Lite synd bara att jag har så dålig balans att jag inte kan trava så långt eller galoppera. Får ta och fixa mig en ny barbacka gjord.

Vi mötte två små tjejer som hade en liten mini shettis på släp och när vi skulle släppa förbi dem menade den ena tjejen att shettisen skulle bli super sur? varav hon  blev mer och mer hysterisk på sin häst och gapade och skänklade som en tok! Oftast hinner inte hästarna stressa upp sig om man bara rider på, så jag tyckte det var bättre att Monica och jag stannade så de bara kunde fortsätta utan att stressa. Förstår mig inte på den tjejen, hästarna var ju duktiga och de lilla de tvekade när mina kolosser kom tyder ju på att de hade riktigt stabila hästar, varför det här järnvägars gapande och sparkande på dem.

Vad i all sin dar trodde hon den lille shettisen skulle göra?  Nää! Skall ta och gå igenom mina trädgårds böcker som gubben köpte på rea.

Fiskar

Fiskar

När jag kom hem idag möttes jag av en strålande stolt Lill-polare. Han hade suttit och metat vid dammen hela dagen och – efter nästan sju timmar – hade det äntligen gett resultat! Han hade lyckats fånga en väldigt sällsynt Rainbow-Porclain-fisk. Alldeles själv! Lill-polarn var så ivrig att han nästan studsade runt som en liten gummiboll.

Medan han rusade iväg för att hämta sin fångst passade jag på att fråga Micael vad som egentligen hänt. Micael skrattade och berättade att Lill-polarn somnat flera gånger vid dammen och varje gång vaknat till med ett ryck, övertygad om att han fått napp. Varje gång blev han lika besviken när linan var tom – tills han till slut fick en snilleblixt och satte dit mormors gamla porslinsfisk på kroken.

När Lill-polarn kom tillbaka höll han upp sin “fångst” med stolt min och berättade hur han kämpat tappert mot den extremt sprattlande fisken – samtidigt som han fäktades mot en hel svärm trollsländor. Men kampen var vunnen, och middagen, menade han, var nu fixad.

– Ska vi verkligen äta den fina fisken? Den verkar något hård, sa jag.
– Vi firar med pizza, så kan du ha fisken som prydnad! föreslog jag.
– Wow! Pizza! Då kan jag fiska igen i morgon! svarade han lyckligt.

Dags att byta upp sig

Dags att byta upp sig

Lite svårt att svänga in bilen vid huset i dag. Dels stod det en stor Cadillac parkerad mitt i vägen, och dels sprang Lill-polarn runt den, helt salig. Han tyckte nämligen att han övat tillräckligt på Pv-monstret och att det nu var dags att “byta upp sig”.

Jag försökte försiktigt förklara att bilen nog var liiite för stor för honom att köra. Men solen sken, vinden ven lite i träden och det var ändå rätt varmt – och vem kan motstå en glänsande Cadillac som står och lockar utanför huset? Det var med andra ord en perfekt dag för en utflykt med Esmeralda.

Helt omöjligt var det däremot att få stopp på Lill-polarn, som hade fullt sjå med att inspektera varje glänsande detalj. Jag gick in till våra gäster för att fråga om han kanske kunde få åka med en kort sväng, när jag plötsligt hörde världens trudelutt utanför!

Jösses, vilka miner! Gubbarna for ut på två röda för att se vem som vågat pilla på deras dyrgrip. Ingen av dem hann dock se en chockad Lill-polare rusa in och gömma sig under sin bäddsoffa. När jag försiktigt lyfte täcket, tittade han upp med förskräckt blick.

– Hörde du! Det måste ju vara något fel på den!! Ska det inte låta tut tut?