... dina symboler här ...

Härligt slö

av

Känner mig härligt slö idag, planerar att bara mysa runt. Kollade runt i trädgården och såg att jag verkligen behöver rensa ogräs, men inte idag. Gubben har satt upp trappan som var upp till ett av rummen i kokhuset vid loftet. Det var på tiden, fick en liten flygtur ner går och det vill jag helst inte göra om. Vi tänker bygga en riktig trappa och en trä gång upp ifall man behöver köra upp grejer. Sedan tycker hästarna det är himla kul om man röjer och då gäller det att man inte satt något vid kanten så de når att undersöka det.

När jag varit inne en stund och öppnade dörren, ja då stod rådjuren där igen!! Hmm! Söta men jag vill ha mina ärtor i fred. Shakira bullade upp sig och satte lite fart på dem, det går en väg alldeles nedanför och jag är lika rädd varje gång att de skall bli påkörda när man skrämmer i väg dem.

Pepper spanar runt Vässar klorna

Satte mig ner och kollade när Pepper hoppade runt i träden. Han kan hålla på med detta i timmar och verkar inte ha någon större respekt för höjder. Nu skall jag gå ut med min bok och sätta mig på uteplatsen, gäller att passa på så länge det är hyfsat väder.

Tigern!

av

Fikastund

Lill-polarn kom upp till stallet i morse och tyckte att jag skulle fixa lite fika till honom och Esmeralda. Det var lite småmulet ute, men ändå så pass fint att man ville ta vara på dagen. Han hjälpte mig att ta ner hästarna, och jag plockade fram lite godsaker till hans fika (alla gotterierna är numera inlåsta efter tidigare “incidenter”). Lill-polarn ville mysa uppe på gärdsgården tillsammans med Esmeralda, så jag lät dem hållas en stund.

När jag gick där och plockade in tvätten kunde jag inte låta bli att le – de såg så fridfulla och söta ut där de satt. Men lugnet varade inte länge. Plötsligt hördes ett prassel i buskarna! Både Lill-polarn och Esmeralda flög upp i ren skräck, och Esmeralda tappade balansen och ramlade ner – rakt framför mulen på en förvånad Beethoven.

På två röda var Lill-polarn iväg och hämtade en lina, som han kastade ner till Esmeralda. Med Peppers hjälp lyckades han faktiskt dra upp henne igen, även om hon såg rätt rufsig ut i håret och hade tappat den ena skon på vägen.

– Såg du tigern?! ropade Lill-polarn upphetsat. Jag skrämde iväg honom innan jag hämtade lassot och drog upp dig! Vilken tur att jag var med, det kunde gått riktigt illa!

Jag småskrattade för mig själv och sneglade mot buskarna. Jaha, så “tigern” hade numera fått Peppers svans och nos också. Jaja – det är väl bäst att låta fantasin galoppera fritt ibland.

På spaning

av

Ser du något Pepper?

Gubben skulle hjälpa mig att bära in mammas gamla skänk som stått ute i ladan. Micael hade sagt att han gärna ville ha den, och jag vill få in så mycket som möjligt från både loftet och ladan innan något blir förstört. Vi gick upp tidigt, och smög ut i hopp om att slippa bli upptäckta – framför allt av Lill-polarn, som har ett väldigt “Wow! Spara!”-tänk. (Om jag ska vara helt ärlig, så är gubben inte mycket bättre…)

När vi gick där och bar på möblerna, tyckte vi båda att vi hörde viskningar. Det var som små ljud som följde efter oss, och en känsla av att vara iakttagna. Jag stannade till och såg mig omkring, men allt verkade tomt. Så jag fortsatte att plocka fram några lådor som blev kvar efter mamma – de som egentligen skulle skänkas, men som jag ändå ville kika igenom en gång till “för säkerhets skull”.

Plötsligt hör jag en bekant röst eka bland takbjälkarna:
– Pepper, smyg bort och se om det är något till mig!

Jag tittade upp – och där sitter han, förstås. Lill-polarn. Uppe på en balk med spionblicken påslagen och den där nöjda minen som bara dyker upp när han tror han är osynlig. Pepper smög runt uppe bland balkarna med svansen i vädret, fullständigt fokuserad.

Inte konstigt att vi känt oss övervakade – spionteamet Lill-polarn & Pepper hade full koll på läget.

Gick mycke bättre idag

av

Fjäril

Har tvättat luckor och lagt prylarna på plats. Monica kom upp så det blev långtur med hästarna och denna gången jobbade jag mera med knäsluten och det gick riktigt bra. Oftast stannar Bellman direkt när han känner att man sitter som potta skit och då är det lite svårt att  att träna upp sig. Idag  kunde jag trava betydligt längre och börjar få in snitsen riktigt bra, samtidigt så jobbar vi med att Bellman skall ha huvudet lite högre upp. Jag har tränat western men det rann ut i sanden när vi fick operera Beethoven för sandkolik.

Nu vill jag ha upp huvudet på Bellman för han jobbar bättre och blir mera alert, något vi märkt så fort vi rider barbacka. Skall avvakta in i det längsta med att sätta på sadel, för just nu känns det som att när vi lägger på westernsadeln så går han direkt lägre med huvudet. Visserligen är det bara att jobba så tar han upp huvudet, men det känns som man får väldigt mycket gratis, framförallt på Bellman när vi rider barbacka. Han reagerade för en högtrycksspruta bakom en häck och ville väl dra järnet upp för våran backe, men behärskade sig så in i norden.

Vete tusan om han inte hade gjort en ua om jag haft sadel.

Skulle inte ha visat Lill-polarn loftet

av
loftet

Äntligen fredag! Jag har känt mig så seg hela veckan, men nu hoppas jag få lite fart igen. Målet för helgen är att äntligen bli klar med förrådet – eller verkstaden, som det numera börjar likna. Jag bad gubben sätta tillbaka luckorna på skåpen; de har stått avtagna i flera år och gångjärnen hade börjat rosta. Det lär vara ett riktigt pilljobb. Själv hade jag förmodligen fått ett litet bryt och kastat dem om jag inte fått dit dem direkt.

När jag var på väg upp för att se hur det gick med luckorna hörde jag små dunsar. Sedan kom ett tydligt krasch! – som när en kruka går i golvet. Jag tittade upp mot loftet och fick syn på Lill-polarn, som med stor energi plockat fram en gammal liten lastkärra och var i full färd med att tömma hela loftet. Pepper var tydligen med på insidan och “hjälpte till”… eller möjligen välte saker, om man ska tolka ljudet rätt.

– Lill-polarn! De där sakerna ska tillbaka in! ropade jag.
– Jag skulle bara ta ner verktygen, men allt det här stod i vägen! svarade han snabbt.

Jag suckade lite. Det är trångt där uppe, men något säger mig att han inte direkt följde någon sorts plan. Jag började titta runt bland allt som nu låg utspritt på gårdsplanen – gamla julsaker, några trälådor, utomhusslingor… Vänta nu. Ljusslingor?

När jag frågade var ljusslingorna tagit vägen undvek Lill-polarn noggrant att möta min blick. Jag gick fram till fönstret för att kolla – och där ute, mitt på gräsmattan, stod Pv-monstret. Lysande. Blinkande. I alla tänkbara färger.