... dina symboler här ...

Bara lite småsker kvar så är hallen klar

av

Vi var på Elgiganten och hittade en demo tv för kanonpris. Härligt att kunna sitta kvar och pyssla i lugn och ro. Vi har varit ganska oeniga om storleken och det kändes så onödigt att köpa en tv när vi har en i sovrummet, men den här var så billig att vi klippte till direkt. Hallen känns så mycket större nu när vi skall ha valv och slipper dörren. Köpte en skohylla att ha alla tidningar och scrapping prylar i , den var lagom smal att ha vid dörröppningen och att ha tvn på. Men jösses vad den svalde prylar.  Testade att sätta rest tapet så det inte skulle se så rörigt ut genom de små fyrkanterna och kommer göra det på de andra luckorna med.

Vi skall dra om elen så vi får nya vägguttag, sätta upp elementet och listerna sen är det klart i hallen och jag är riktigt nöjd. Nu har jag ett bord att sitta vid och det kommer garanterat så småningom dyka upp ett syra betsat bord eller skrivbord  på RK eller Secondhand. Nu är det bara pysselgrejer i hallen och det känns himla skönt att det inte är så utspritt och framför allt att min symaskin står uppe igen. Sydde så mycket till ungarna när de var små.

Bulldiet

av

Banta!

När jag kom hem idag hörde jag ett dovt, bubblande skratt från den lilla matsalsdelen. Där satt Buddha och skrattade så magen hoppade – och bredvid honom satt förstås Lill-polarn.

Gubben tittade på mig och sa att de hade suttit och pratat hela dagen. Tydligen hade Buddha blivit riktigt avundsjuk på att Lill-polarn var så smal och vig, och bett honom om råd för att uppnå samma form.

Lill-polarn hade förstås blivit överlycklig över att få agera dietexpert. Han hade klättrat upp på piedestalen, satt sig till rätta och börjat sin “föreläsning”:

— “Man måste se till att få i sig minst fyra till fem bullar varje dag, gärna någon extra på lördag och söndag. Man ska absolut inte bara sitta här och stoppa i sig en massa ris – det går inte, det ser du väl själv! Riset bara sväller i magen, det gör aldrig bullarna. Och efter middagen – minst två bullar då – ska man sova middag i en och en halv timme, så kroppen kan tillgodogöra sig all näring.”

Så där hade de suttit i flera timmar, ätit bullar, pratat och skrattat tills kvällen smög sig på.

Lill-polarn såg så nöjd ut när jag kom in, och jag kunde inte låta bli att le.
— “Vet du vad,” sa jag, “då kan man ju kalla dig för Bulldha sedan!”

Blir det bra här?

av
tavla

Jag har gått igenom köket idag för att samla ihop prylar som ska med till RK. Det är ju så söta små hyllor vid sidan av köksskåpen, och jag älskar plåtburkar av alla de slag. Just nu står de tyvärr gömda inne i skåpen — vilket aldrig var meningen – så tanken var att ställa fram dem samtidigt som jag röjer bland allt annat.

RK-högen växte stadigt medan mina skåp började eka mer och mer tomma.

När Lill-polarn såg att jag rensade bland såser och bakpulver ville han såklart vara med. Det tackar man ju inte nej till, tänkte jag – lite extra hjälp skadar aldrig. Men han skulle bara “göra en viktig grej först.”

När jag vände mig om stod han där, tagen på bar gärning — och bet av en bit på varje bulle i påsen!
När jag stirrade på honom i ren förvåning svarade han helt lugnt:
— “Ja, så påsen inte hamnar i RK-högen! Det är väl ingen som vill ha tuggade bullar heller?”

Jag suckade.
— “Var inte så säker på det, Lill-polarn!”

Han bara ryckte på axlarna, tog bullpåsen och försvann iväg. Efter en stund hörde jag hans röst inifrån vardagsrummet:
— “Pepper, tror du den ska sitta lite mer till vänster?” följt av ett intensivt hamrande.

När jag kikade in såg jag att han hade tagit mina små tavlor som egentligen var tänkta till hallen. Men han såg så lycklig ut där han stod och spikade, stolt över sin nyinredda hörna.

Så nu har Lill-polarn det riktigt mysigt vid sin soffa — det enda som fattas är en liten matta.

Sitt!

av

Sitt!

Jösses vilken dag! Lill-polarn hade fullt upp från morgonen. Han kom farandes och ville ha sin lilla lastkärra och mängder av köttbullar. Jag tänkte glatt: “Härligt, då har han äntligen släppt nojan på bullar!”

Det passade mig alldeles utmärkt, för jag hade planerat att städa på övervåningen, och då var det ju perfekt att Lill-polarn ville vara ute på altanen och pyssla.

Men medan jag gick runt med dammsugaren började jag märka något konstigt – en porslinshund i taget försvann spårlöst. Först tänkte jag att det nog var dem Lill-polarn skulle trycka fulla av köttbullar, men när även Shakira var borta började jag ana oråd.

Jag gick ut på altanen och fick syn på scenen:
Där stod Lill-polarn stolt, med alla porslinshundarna och Shakira uppställda i prydlig rad.
— “Sitt! Sitt stilla!” kommenderade han.

För varje gång han sa “sitt” tog han själv en köttbulle! Shakira såg allt mer moloken ut för varje gång hon blev blåst på sin belöning, och till sist fick hon nog – hon for upp, snodde hela påsen med köttbullar och sprang iväg i full fart!

— “Men Lill-polarn, det är ju hundarna som ska ha köttbullarna!” ropade jag.
— “Men?” sa han förnärmat. “Det är ju jag som får dem att sitta!”

Hoppa Bettan! Hoppa!

av

Hoppa

När jag kom hem idag hade Lill-polarn fixat fika. Jag måste erkänna att jag blev lite misstänksam – det brukar ju sällan ske helt utan anledning – men allt såg oväntat normalt ut. Så jag slog mig ner med en kopp kaffe och njöt av lugnet.

Även Shakira och katterna verkade ovanligt trötta. Shakira, som annars brukar rusa ut direkt, låg helt utslagen på sin filt, och katterna jamade inte ens om mat. Det borde ha varit en varningssignal …

— “Hoppa Bettan! Hoppa!” hörde jag plötsligt från matsalen.

När jag gick bort för att titta såg jag hur Lill-polarn försökte få den lilla nyinköpta kospeljfiguren att hoppa över bordskanten.
— “Lill-polarn, hon vill nog vara där,” sa jag försiktigt.
— “Men hon har ju hoppat hela dagen på övervåningen och tyckte det var jättekul! Speciellt när papperstussarna yrde som små rosa bollar.”

Jag hajade till.
— “Vaa? Vilka rosa bollar?”

Och då gick det upp för mig. Undra på att Shakira och katterna var trötta! Hela övervåningen var täckt av hopknycklade rosa dasspappersbitar! Vi hade ju köpt nytt toapapper häromdagen – såklart att Lill-polarn tyckte det var “perfekt hopphöjdsmaterial” för Bettan.

Så resten av kvällen fick han ägna åt att städa.
Och någon bulle till fikat?
Nej, inte idag. Bullstop för Lill-polarn!