... dina symboler här ...

Å så gott det luktar!

Wow! Till Esmeralda

Äntligen har det börjat blomma! Jag har fått vallmo längs muren vid den lilla hagen, och även om inga andra blommor verkar ha tittat fram ännu så är jag så nöjd.

Lill‑Polarn såg också lycklig ut och frågade försiktigt om han fick plocka några till Esmeralda. Hon är fortfarande sur på honom efter morgonens incident och hade visst suttit i timmar och pratat med sin mamma om saken. Lill‑Polarn var lite nervös att hon skulle komma farande och börja skälla igen.

Det är så mycket blinningar nere i den lilla hagen just nu att jag tog upp hästarna. Lill‑Polarn hjälpte till – eller rättare sagt, han åkte snålskjuts på Beethoven genom att hålla sig fast i hans hovskägg!

När vi kom upp till logporten möttes vi av en ljuvlig doft från honungsrosen. Jag gick in en stund i stallet, och när jag kom ut igen hörde jag hur Lill‑Polarn gick runt och mumlade:

– Wow! Den ska Esmeralda ha… och den… och den!

När jag tittade upp fick jag se honom hängandes i min honungsros, febrilt plockandes bland blomklasarna. Jag hann precis fram för att lyfta ner honom – men han hann sticka sig på taggarna först.

– Aj! Vilka taggar!
– Ja, nu vet du hur det kändes för Esmeralda.
– De är ju… jaja… det bara blev så…

Börjar likna en damm

Nu har jag kommit riktigt långt på dammen och börjat flytta upp växter från gropen.  Vet inte riktigt vad som har hänt i gropen, men allt växer så in i norden att jag nu måste dela växterna och flytta om ( Härligt) Har äntligen fått blommor att börja trivas. Dammen blir ca 50 centimeter djup och vi slapp klippa i dammduken. Man vet aldrig ifall vi vill ha den djupare.

Nu är det bara att ta bort jorden och höja, vi har nog så den kan bli nästan 1 meter djup. Det skall bli så roligt när vi får i gång överdelen och se om fallet fungerar. Nu skall jag bara slappa, tar på krafterna att bära sten och jord.

Oj så det blev!

flyter

I dag har det faktiskt varit riktigt lugnt och skönt här hemma – åtminstone till en början. Det visade sig att Lill‑Polarn hade gjort ett rejält misstag i morse när han råkade sticka Esmeralda. Hon hade bara velat ha en jordgubbe, men i ivern med mask och spjut gick det illa.

Inte nog med att hon fick gå med bandage, hon blev så rädd att hon satte sig rakt på jordgubben också! Lill‑Polarn skämdes så in i norden och lovade dyrt och heligt att aldrig mer hoppa runt beväpnad i köket. Självklart får Esmeralda alltid ta de jordgubbar hon vill framöver.

Men Esmeralda verkar vara en aning långsint. Varje gång hon ser Lill‑Polarn väser hon “VILDE!” och går sin väg. Lill‑Polarn tog det så hårt att han satte sig uppe hos Tobias flera timmar och diskuterade fruntimmer och deras oförutsägbarhet.

Så jag hade faktiskt en riktigt lugnt morgon och passade på att jämna till dammkanten och lägga ut lite jord. När väl Lill‑Polarn kom ner igen, hjälpte han till med att plantera Nattljus som Rosa kom med i går – och någon annan växt jag redan glömt namnet på.

Allt gick fint tills jag plötsligt hörde ett:
– Oj! Oj!

När jag tittade upp såg jag Lill‑Polarn flyta runt på en bit frigolit i dammen! Han hade lekt med Shakira och när bollen rullade ner i vattnet tänkte han att “det kan ju inte vara så djupt”…

 

Härligt – fredag

Röd Röllika

Härligt en vecka gjord, bara två kvar till semestern. Blir så himla trött när jag går runt och ser vad rådjuret har hunnit stoppa i sig. Har känt att det varit lite stiltje på dammbygget, så jag körde igång med att hämta gödsel. Men batteriet är fortfarande kasst på åk gräsklipparen, så det fick bli skottkärran. När jag skulle trampa till gödslet så glömde jag bort att jag hade Foppa tofflor. Fy tusan vad slirigt det blev. Skall ta och köra mer i morgon och plantera om lite växter.

Honungs Ros

Har bytt till mig en gul blomma av Rosa mot att hon får silver marton. Behöver mängder av växter att ha runt dammen. Men nu börjar min röda röllika blomma och ser att jag även kan dela på dem, de har spritt sig riktigt bra. För första gången blommar även honungs rosen.

Nu är jag riktigt arg!

Nu är jag riktigt arg!

När jag kom hem i dag mötte jag en stressad gubbe i dörren på väg till jobbet. Jag hann bara fråga hur det hade gått med Lill‑Polarn och jordgubbarna, innan gubben blev alldeles kritvit i ansiktet och stirrig i blicken.

– Hur länge var det vi skulle ha honom egentligen!? Bara så du vet finns det inte en enda bulle eller något gott kvar i huset. Och det där eviga tjatet om någon skottkärra som “var hans”… Jaja, jag måste åka nu. Det kan hända att jag behöver jobba över lite framöver – typ… 188 dagar eller något!

Sen drog han iväg, muttrandes för sig själv.

Jag suckade och gick ut för att se om Lill‑Polarn lugnat ner sig. Han syntes inte till vid först, men när jag närmade mig jordgubbslandet fick jag syn på en riktigt fin, röd jordgubbe. Jag hann precis sträcka ut handen – innan jag kände ett stick och ett vrål ekade bakom pallkragen!

Där hoppade Lill‑Polarn fram, beväpnad med en pil och blicken full av beslutsamhet.

– Aj! ropade jag.
– De är mina! skrek Lill‑Polarn med darr på rösten. Nu är det slut med silkeslabbarna!