Hundarna

Äntligen känns det lite som om man är på väg att hitta en bra rytm. Shakira har vi dragit ner maten på, hon ökade snabbt i vikt på det nya fodret och så löpet på detta när hon tycker allt är jobbigt. Har varit så himla trött när jag kommit hem att vi bara tagit den vanliga slingan. Den tar 45 minuter så det är en bra slinga men tar man den varje dag så blir det sådan rutin och Shakira somnar gärna till. Så när jag fortsatte så blev allt med ens skit jobbigt och Shakiras öron pekade rätt ut som de gärna gör när hon tycker något är pest.

När hon väl kom över bekvämlighets spärren så kom de gamla vanliga takterna fram och hon blev med ens vaken, alert och kanon lydig. Men det var konstigt väder idag Shakira var extremt observant och kom direkt vid min sida när en fotgängare dök upp. Vist är hon lydig men inte riktigt så. Svalorna flög väldigt lågt över ängarna och verkade också knepiga. Shakira hittade två rådjur i en buske och de bara stod och glodde  på varandra med en meters mellanrum. Hel skumt!

Jag brukar tycka att det är lite domedagskänsla när det stormar och himlen är mörk och allt verkar vara på helspänn. Hästarna brukar vara väldigt känsliga om något skumt är på gång men båda två kom lugnt släntrande när jag skulle fodra så det är väl bara jag och som har nerverna på utsidan idag. Shakira ligger och gottar sig med ett tandben och tycker allt är kanon just nu.

Ända sen jag läste i en blogg för 2 år sedan att det skall finnas en skunkkalla dal, så har jag irrat runt och letat. De luktar ganska kraftigt och jag har gått i stort sett överallt på Ängårdsberget i Mölndal. Man kan gå från Mölndal till Botaniska i Göteborg. Eller som jag hamnade när en älg jagade mig! Vid Eklanda. Tog en rask promenad igår och var lite sugen på att ta en idag igen. Eftersom jag är specialist på att vela bort mig och det börjar bli kväll så drog jag på i ett rejält tempo och började gå mot Botaniska.

Till sist såg jag olika skyltar placerade vid olika träd och misstänkte att jag var strax utanför Botaniska. Sen precis när man närmade sig en vägkorsning så började man känna en rutten stank. Ärligt talat! Har aldrig blivit så glad som nu över en sådan stank. Kände igen korsningen! Har velat runt här förut men vid fel tidpunkt för att blommorna skall ha slagit ut. Nu var det ju gult överallt och skunkkallan vill gärna stå i sumpvatten. Shakira såg lite äcklad ut när hon kryssade runt blommorna.

Mitt bland allt det gula stod en ensam vit kalla. Jag hade tänkt ha en vid dammen, men de är klart vackrast när de får bre ut sig i naturen så här. Tog med ett pyttelitet skott. De stora satt som attan och jag ville inte riskera att dratta på ändan i sumpvattnet. Men vilken härlig promenad! Kommer snart att göra om det och svänga av åt andra hållet.