Hundarna

Jag tog en sväng till Änggårds bergen och blev så himla paff över att vägen till Botaniska är så breddad och fin. Visserligen är det nog över 20 år sedan jag var där uppe och promenerade. Rikligt skyltat vilken är bra för mig som har en tendens att vela bort mig. Mitt största önskemål just nu är en häst lastbil så jag kan ta ut hästarna på bättre ridvägar. I Kållered bygger kommunen hus i mängder och det finns snart ingenstans att ta ut hästarna på.

Den enda lilla slinga jag har innan jag kommer ut i skogen blir hundägarna som tokiga om man rider på, trots att det är enda vägen för att ta sig ut i skogen på. Det hade varit kanon att ta ut hästarna hit någon dag och förhoppningsfullt kunna rida i lugn och ro utan att bli kallad diverse ord som man blir här. Mölndal har ju fina ridvägar, problemet är bara att jag skall kunna ta mig dit.

 ( Naturreservatet Änggårdsbergen och Botaniska trädgården är ett stort grönstråk. Änggårdsbergen är, som namnet antyder, ett bergigt område med omväxlande natur, sällsynta insekter och ett rikt fågelliv. Här finns flera fornlämningar från i huvudsak bronsåldern. I området finns flertalet dammar där man på våren kan hitta vattensalamandrar. För den som är intresserad av att promenera, springa, cykla mountainbike eller rida finns många stigar med varierande längd och höjdskillnad. )

Höjdskillnader var det verkligen och utsikten var vidunderlig på vissa ställen. På en sten satt en man med sin schäfer hund och det såg ut som han tittade rätt ut, men när jag kom närmare så tittade han ner mot Botaniska och hade el kablarna nedanför. Jag hade ingen aning om att höjdskillnaden var så enorm att det såg ut som raviner när man tittade ner. En rejäl matsäck och härlig sommarvärme så kan man nog gå här uppe i flera timmar.

 Nu har det ju regnat i flera dagar så på vissa ställen var stigen som en bäck. Jag passade på att ta en massa bilder på forsande vatten och här är en bild med Lomo effekt.