Familjen

Snickaren och han som gjorde stora dräneringen var uppe och kollade hur det såg ut där Micael grävt. Micael fick högsta betyg och dränerarn visade vart det stora dräneringsröret går så att han kan koppla på sitt rör där. Problemet var att Micael behövde gräva ytterligare 2 meter 1.60 djupt. Stenarna som låg där var inte att leka med. Fattar inte hur Micael fick upp dem.

Men idag fick han kanon hjälp av Fredric. När jag var på väg att hämta åk gräsklipparen för att dra upp stenarna, så hade killarna redan rullat upp dem. Dräneran som inte sett Micaels hus sedan han byggde väggen, blev så imponerad och framför allt glad för att få se hur det kommer att bli. Nu skall han upp någon dag med ett lass grus och sedan fasa av gräsmattan så vattnet inte rinner mot huset.  Jag önskade att jag hade en doft blogg så ni hade fått känna skillnaden i huset. Förr luktade det som i en gammal grotta indränkt med råttgift som kom från trasiga suspekta flaskor med dödskallar på!! Nu luktar det nytt och fräscht.

Jag har i stort sett gjort klart albumet eftersom jag har så lite kort, men det roligaste med att göra dem var att Micael blev mera nyfiken och ställde frågor och kom med idéer hur jag skulle klistra i hop det. Tobias och Micael har väl inte haft någon speciell relation till mina föräldrar och jag har aldrig tvingat dem att följa med och hälsa på. Men alla små grejer, som pappas teckningar och medaljer man klistrar i väcker nyfikenhet och det är lättare att förklara och prata om tingen vid albumet.

Här är foto på mig och min bror tagna på barnhemmet. De är väl de yngsta bilderna jag har på oss. Hittade våra ide brickor med våra tyska namn när jag samlade ihop grejerna till albumet. När vi tömde huset för mamma hittade jag ett gammalt häfte över Braunschweig som barnhemmet skickat med så vi skulle veta hur det såg ut där vi kom ifrån. Tja bättre sent än aldrig, men nu är allt samlat på ett ställe och jag börjar känna mig lika nöjd som tanten på Scrappmässan såg ut som stolt visade upp sitt minnesalbum. Känns kanon att allt sitter på ett par ark istället för lite överallt.

Men jösses vad jag flummat iväg med tankarna! Skulle egentligen visa ”Lill Björn” Vi bodde där de första åren, i det vita huset. Rätt fram var det skog och inga villor. Minns det som igår för jag och brorsan hade dille att lunta när vi var små? Vet än inte varför men vi tände eld på det mesta och grannarna tyckte vi var pest och pina.