102) working out

Medan eleverna hade gymnastik smet jag in en egen liten träningsstund – fast nu utan skivstången. I stället har jag bestämt mig för att ge Thai Chi en ärlig chans i 28 dagar.

Jag tycker att det är jätteroligt, även om vissa rörelser känns som riktig hjärngympa och kroppen inte alltid vill hänga med. Thai Chi handlar ju mycket om långsamma, cirkulära rörelser, andning och fokus, så det blir träning både för kroppen och huvudet på samma gång.

Planen är enkel: lite varje dag, hellre 10–15 minuter än inget alls, och så får jag se vad 28 dagar kan göra för både ork och rörlighet. Vem vet, kanske sitter de där besvärliga övningarna som en dans lagom till dess – och då har jag plötsligt fått in en ny, mjuk träningsrutin i vardagen

16) With a famous backdrop

Ibland får jag den där välbekanta kliande känslan i fingrarna — suget efter en ny fotoutmaning. Ni vet, när idéerna börjar bubbla och man nästan hör kameran ropa från hyllan.

Och precis så var det nu. Jag var redo att dra igång något nytt, något temabaserat, något som fångar vardagen på det där sättet jag älskar. Kanske en färgutmaning. Kanske “en dag i livet”. Kanske något helt annat. Men så gjorde jag misstaget att titta igenom mina gamla projekt. Och där låg det. Mitt självporträttsprojekt. Startat 2013. Halvklart. Halvvägs. Halvglömt. Det är nästan komiskt hur tiden springer ifrån en. Jag minns hur peppad jag var när jag började — hur jag ville dokumentera mig själv genom åren, inte som perfekta porträtt utan som små glimtar av livet. Vardag, känslor, årstider, förändring.

Och nu, tretton år senare, står jag här och inser att jag inte ens är i närheten av klar. 

Men vet ni vad? Det känns inte som ett misslyckande. Det känns mer som en påminnelse.

En påminnelse om att vissa projekt inte har en deadline. Att vissa idéer får vila, mogna, växa. Att man ibland måste gå ett varv runt solen (eller tretton) innan man hittar tillbaka.

Så ja — jag är fortfarande sugen på en ny fotoutmaning. Men först ska jag damma av mitt gamla självporträttsprojekt. Inte för att “bli klar”, utan för att jag faktiskt saknar det. Och kanske är det just där inspirationen till nästa utmaning kommer att födas.

Vardagen fortsätter. Kameran också. Och jag med den.

Kula lumpo Malaysia

Efter några fantastiska dagar i Japan, där vi firade Micael och Maos vackra bröllop, kändes det lite väl långt att resa hela vägen hem till Sverige direkt. Så Claes-Olof och jag bestämde oss för att ta en liten omväg – en mellanlandning i Malaysia! Tobias hade åkt hem i förväg.

Här står vi framför de ikoniska Petronas Twin Towers i Kuala Lumpur, och det var verkligen något alldeles extra att se dem i verkligheten. De glittrade mot kvällshimlen och kändes nästan overkliga i sin höjd och elegans. Staden pulserade av liv, dofter och ljud – en helt annan energi än lugnet i Japan, men lika fascinerande på sitt sätt.

Kula lumpo Malaysia

48)  Laying on the beach/grass.

48)  Laying on the beach/grass.

Så härligt att bara få sträckaut sig en stund i gräset. Jag har klippt runt träden i hagen och försöker få bort alla maskrosor innan det börjar fröa. Men får förmodligen gå runt en dag och dra upp rötterna.  Jackpott har bra hörsel hon hör direkt nar självutlösaren är på på kameran. Jippy funderar mest på varför jag ligger i gräset.

Klipper gräset

Phuu! Extremt mycket att klippa nu när vi inga hästar har.  Kommer försöka göra vildblommors fält men det bästa sättet är att skala av marken en bit så den inte blir så näringsrik.  Får försöka till hösten eller nästa vår.

Klipper gräset