jobb

Shit! Vad matt jag blir. Tog ledigt för jag skulle på möte, åker dit och tror ni han var där!! Nix! Han hade gått ut och lunchat. Visserligen behövde jag en dag
ledigt men ändå! Lämnade in mina papper så skulle han gå igenom dem imorgon och jag hoppas att han snabbt hör av sig. Det är så mycket strul på jobbet att jag
har tröttnat. Letar nytt jobb.

Lite trist bara att arbetsmarknaden ser ut som den gör och att man börjar räknas som förbrukad. Inte speciellt kul att höra när man söker jobb, men det är bara att hålla tummarna och söka på. Nu skall jag städa undan och elda i spisen, funderar på att tända vedspisen också, lika bra att passa på när gubben är hemma och slappar i soffan. Innan pipan har blivit varm så ryker det in åt alla håll och kanter och jag tycker det är lika läskigt varje gång.

I dag på jobbet var det så många som var förkylda (jag är städerska i en skitig fabrik) och de gnällde över att papperet var slut i princip överallt. Han som sa till mig var extremt förkyld, det var absolut ingen vanlig förkylning utan ett super dunder stark influensaliknade variant, en sådan där som bara drabbar ett få tal? ( Typ klena gubbar) han tog tag i pappret och började dra i minst en kvart innan han var nöjd och snöt sig.

Jag lovar er han totalt försvann bakom allt papper, undrar på att det tog slut överallt. Sen kom nästa gubbe, han vinkade lite svagt, super förkyld kunde absolut inte prata, han hade också drabbats av ett super dunder virus. Tredje gubben hade varit hemma ett par dagar och när jag skojade med honom och frågade om han tagit bondpermis, tittade han på mig som om jag var totalt vrickad. Han hade ju varit dö sjuk, så sjuk som han var denna gången hade han aldrig varit, hur kunde jag bara tro något annat!? Kom att tänka på den helt suveräna reklamfilmen med Roland Jansson ”Ni kvinnor snackar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur det är när en man är riktigt förkyld”