Utflykter

I går var jag med Rosa på Göteborgs Remfabrik. Jag hann precis hem och byta kläder innan det var dags att möta Rosa som kom direkt från jobbet. Så kaffet och mackorna var verkligen välkommet. Kände mig såpass seg att jag svepte kaffet svart för att kvickna till, det hade ju varit lite skämmigt att somna medan guiden berättade om fabriken. Men Göta Petter vilken mysig tur. Hit måste ni bara gå om ni skall köpa spets, tråd eller snören. Jag skall snart hit igen och köpa mera spets.

Remfabriken grundades 1891 men fabriken brann ner så den nuvarande fabriken kom till i ertappar åren 1900 och 1920. Fabriken tillverkade textil remmar och hade som mest 40-tal  anställda. Produktionen upphörde 1977 då Göteborgs kommun köpte fastigheten. 1978 bildades Föreningen Göteborgs Remfabrik för att bevara den unika anläggningen som inte förändrats sedan 1910-talet. Idag är Remfabriken Byggnadsminne och föreningen driver den tillsammans med Göteborgs kulturförvaltning.

Jag tycker det är så roligt att titta på gamla ting och min favorit maskin var en som gjorde snören som man vevade för hand, hade gärna velat ha en sådan hemma. Det var massor av detaljer som var roliga att fotografera och jag testade med att fota i sportläget. Jag har en tendens att vilja se allt på en gång och låter inte riktigt kameran ta färdig förrän jag är på nästa objekt. Så även om bilderna blev gryniga så är jag nöjd. Jag hade verkligen en toppen kväll.

Efter att ha lagt om städningarna idag så kunde jag ta mig en go promenad i Örgrytes koloniområde. Den såg så liten ut från vägen men var betydligt större än jag trodde. Lång och smal med härliga trädgårdar. Oj! Den skall vara öppen mellan maj – september och vi är inne i oktober. Det var folk inne och jobbade med att fixa till en gång i en av trädgårdarna, så jag hade kanske bara tur idag. När jag letade efter information om koloniområdet så fick jag reda på att koloniträdgårdsrörelsen startades i Tyskland redan på tidiga 1800-tal. Den kom till Sverige på tidiga 1900-tal.

Örgrytes koloniområde kom till 1915 och det är 41 stugor på 30 m2 och tomtstorlekar på 250-300 m2. Konstigt jag upplevde de som så mycket större!? Vackert område var det i alla fall och jag vill besöka det igen på sommaren. Jag reagerade på att det stod Örgrytes koloniträdgård med tanke på att den ligger i Krokslätt men fick förklaringen att Örgryte inte tillhörde Göteborg utan Örgryte kommun.

” Ville husera sjuka
Arbetsförmannen Gustaf Hartzell (född 1861) var Föreningen Örgryte Koloniträdgårdars första ordförande och även först med att betala årsavgiften på två kronor i kassaboken för år 1915. Samma år följde ytterligare 25 familjer.
Hartzell var en trogen kolonist i cirka tjugo år, men på äldre dar vände han föreningen ryggen.
– 1934 föreslog Föreningen mot Tuberkulos att de skulle bygga fyra nya stugor avsedda för tuberkulossjuka inom koloniområdet, säger Catharina Broberg, ordförande i Örgryte koloniträdgårdsförening.
– Föreningen sa nej och Hartzell som arbetade med flera förtroendeuppdrag inom Örgryte socknen som bland annat fattigvårdsinspektör, ville inte längre ha något att göra med koloniträdgården.
Efter Hartzells avgång följde flera år av maktkamp, intriger och lögner. Idag lider styrelsen dock inte av några intriger. Istället är intresset för kolonin större än någonsin. ” Källa : Annelie Eliasson redaktion@gbg.direktpress.se

Det var mysigt att gå runt där även om det var lite öde och trots att det ligger så nära Göteborg var det ändå väldigt lugnt och hyfsat tyst. Kan förstå att folk gärna vill ha en kolonistuga om de bor mitt i staden. Men jag fattar inte varför de inte tar hand om äpplena mera? En del träd hade så mycket äpplen att äpplena hade nästan vuxit in i varandra. Måste erkänna att jag fick lite ( Palla – vibbar ) men slog bort det ganska snabbt med tanke på att jag hade företagskläder på mig.

Det hade ju varit lagom roligt om de ringt till mina chefer och gastat att det sitter en Esplanadare i äppelträt. Nää! Det blev allt till att gå tillbaka och jobba medan snålvattnet rann i mungipan. Helt otroligt vad mycket recept som dyker upp i skallen när man ser sånt man inte kan ta!