Idag har jag staplat ved bit för bit – all den där veden som Claes-Olof sågat under hösten. Det blev flera vändor mellan vedhögen och ladan med snön virvlande omkring, och jag kände mig både lite stressad och otroligt tacksam över att hinna innan vintern på riktigt tar grepp om trädgården

Snön kom tidigare än jag hoppats på, och det får mig att känna av pressen – det är så viktigt att vi hinner ta hand om alla kvistar och grenar som ligger kvar innan de kommer och sågar ner ännu fler träd i januari. Vår vedstapel växer sakta men säkert, en känsla av trygghet inför de kalla månaderna. Samtidigt är arbetet ute i friska luften en sorts paus för tankarna, trots att kylan biter i kinderna.

Nu hoppas jag bara att vi får undan allt ris innan nästa stora arbetsinsats drar igång efter nyår. Det gäller att ta tillvara på dagsljuset och göra lite i taget, även om vintern redan nu påminner om att tempo och väder inte alltid går hand i hand.