Då var det dags för kärringträff hos mig och jag tyckte det var dags att börja jobba igen. Jag behövde hjälp med att röja upp bakom vår uteplats. Det har varit igen växt med hallonbuskar där i flera år och nu vill jag rensa upp så vi kan köra med åk gräsklipparen där. Det är en terrass avsatts så man kan göra väldigt fint med växter eller bara låta det gå ihop med gräsmattan. Det finns massor av ställen på gården som akut skulle behövas röjas upp på, så det inte blir så tung att hålla efter. Vi har hunnit extremt långt i år och man börja kunna se en struktur över gården och framför allt man börjar få överblick. Nu är inte detta någon stor gård och inte har den en massa mark heller, utan det är en liten (eller från början 2 små gårdar) i hopslaget till en gård från 1850 vissa delar från 1650 talet. Bestående av ett mycket trött lutande gårdshus med en stor lada som har brunnit ner och blivit en uteplats. Det andra huset som har renoverats har ett gammalt stall på väg ner för slänten, vilt hejandes av Sabemas sprängningar som får det mesta att vibrera iväg. Omringat av en massa angripna träd som stormarna Gudrun och Pär halverat till hälften och lämnat en hinderbana utan dess like efter sig. När man äntligen gjort ett stort fint trädgårdsland och köpt blommor, då kommer mördarsniglarna fram och vräker i sig allt och man känner att man fullständigt jobbar i motvind. Det är då som man känner att kärringträffarna är en välsignelse och man orkar vidare.

Tillsammans så kan man få bukt med det mesta och vi har kommit riktigt långt. Jag har aldrig haft det så här uppröjt någonsin och har börjar kunna hålla efter det. Gården har varit uthyrd i flera år innan vi köpte den och de tyckte att de inte skulle behöva renovera något så länge de hyrde. Huset hade sina original tapet och kök kvar när vi köpte det. Det har varit söta tapeter när mönstret var synligt en gång i tiden, det gäller att inte ha bråttom när man köper ett sådant här ställe. Alt verkar ha sin egna lugna liv och stressar man på så är det som gården slår fullständigt knut på sig själv och allt bara slutar i katastrof. Men nu börjar vi allt komma framåt och vi har roligt när vi är tillsammans. Dagens kock var Tobias som grillade korv och fixade kroketter, det var roligt att han åt tillsammans med oss kärringar idag och jag skall försöka få med ungarna lite oftare.