... dina symboler här ...

276. Smälter in (63 av 182)

276. Smälter in (63 av 182)

Jag har länge gått och drömt om att förvandla vår gamla sadelkammare till en plats fylld av dofter, färg och inspiration. Nu är min egen örtkammare äntligen färdig – och jag vill gärna dela min resa och mina tankar om det här alldeles speciella projektet.

Örtkammare

En plats för tradition och nytänkande

Det var något magiskt med tanken på ett rum där örter får ta plats. Jag ville ha en funktionell örtkammare, men också ett rum där tradition och personlighet samspelar. Här förvarar jag nu alla mina torkade örter och kan – när andan faller på – koka schampo, göra egen kvass eller röra ihop en natursåpa. Helt enkelt ett kreativt krypin där det mesta har sin plats.

Örtkammare

Återbruk och personliga detaljer

För att förverkliga min vision använde jag mycket av det jag redan hade:

  • Möbler från farmor, fulla av minnen och själ
  • Gamla delar från vårt kök, som fick nytt liv
  • Vackra fönster jag fått från mitt tidigare jobb

Det gav rummet en charmig blandning av gammalt och nytt, där varje detalj bär på sin egen berättelse.

Färgval och atmosfär

Jag valde att måla både möbler och mur i en djup mörkgrön ton. Resultatet blev att hela rummet nu andas lugn, och känslan av att naturen nästan krupit in genom väggarna är påtaglig. Den gröna kulören gör att örter, burkar och redskap smälter in på ett harmoniskt sätt.

Örtkammare

Ett rum att trivas i – och utveckla

Jag är verkligen supernöjd med hur örtkammaren har blivit. Doften av torkade örter möter mig så fort jag öppnar dörren och det är en fröjd att vistas där, oavsett om jag bara ordnar bland samlingarna eller experimenterar med nya recept.

Till vintern väntar nästa steg: en särskild del med diskbänk där det blir enklare att skölja örter och jobba vidare med mina naturprodukter.

Att göra om sadelkammaren till örtkammare har varit ett både kreativt och känslosamt projekt. Det påminner mig om värdet i att ta tillvara på gamla ting, och om glädjen i att låta drömmar ta plats hemma. 

27. Blåklocka (62 av 182)

27. Blåklocka (62 av 182)

Något av det mest magiska med svensk sommar är att överraskas av vilda blommor. Blåklockor är just en sådan skatt – så älskade, men ändå sällan riktigt vanliga framför kameran när man är ute och fotar natur. Jag har ofta undrat varför jag inte ser dem oftare längs vår mark eller under mina fototurer, så jag gjorde lite efterforskningar.

Var gömmer sig blåklockorna?

Det visar sig att Sveriges vanligaste art, liten blåklocka (Campanula rotundifolia), faktiskt finns från norr till söder. Tricket är att den helst trivs på mager, solig mark, längs vägkanter, ängar och gamla slåttermarker. En annan art, stor blåklocka, gillar också öppna marker men är vanligast i södra och mellersta Sverige.

Blåklocka

Med dagens förändrade jordbruk, fler tätvuxna gräsytor och färre slåtterängar, hittar man numera inte blåklockor lika lätt som förr i tiden. Kanske är det därför jag och många fler känner att deras blå färg blivit en ovanligare syn på sommarpromenaderna i naturen.

Blåklocka

Så hittar du blåklockorna

Vill du njuta av blåklockor i sin vilda prakt? Satsa på att: Promenera i naturreservat, gärna där ängsmark sköts traditionellt. Leta längs äldre vägkanter och torra backar där gräset är glesare. Planera fotoutflykter i juli–augusti när de flesta blåklockearter blommar. Skapa din egen blåklockemiljö i en solig, mager del av trädgården. Blåklockor trivs när det är öppet och när konkurrensen från buskar och kraftigt gräs är liten.