Himla gott väder när jag kom hem och båda hästarna stod i logporten. Bellman gnäggade så glatt att jag gick upp och gosade en stund. Nu är det bara putte lite is kvar i skogen och jag tänkte att det var lika bra att ta tjuren vid hornet. Jag skall rida ut med Shakira!
Nu tog jag ridgrimma och satte fast tyglarna i haken på padden. Ledde Bellman och Shakira vid vägen, släppte Shakira och hoppade upp i skogen på Bellman. Bellman måste vara bland det envetnaste som finns! Tur att jag ridit med repgrimma så jag visste hur jag skulle vinkla hans huvud för att han inte skulle vända och gå hem. Varje gång han försökte vända backade jag honom till han gav sig och började gå fram igen. Attans vad han är stark.
Nu är jag lika envis så vi kom en bra bit och genom en tunnel i skogen, där började han igen. Tog fram honom en bit till och snirklade runt så att han inte skulle få för sig att han vunnit och började rida hem. Hoppade av och tog fram honom vid olika stenar och hoppade upp igen. Det vande han sig snabbt vid och stod riktigt fint det sista.
När Shakira rusade förbi blev han piggelin och jag fick koncentrera mig så att han inte fick upp farten, då hade det bokstavligen varit lönlöst att få stopp på honom. Ridgrimman är bra när han är så här bökig så slipper jag göra illa honom i munnen men så fort han vant sig blir det bett igen.
Himla go häst men han är så bökig att rida ut själv på, ger man sig inte så ebbar det ut på ett par gånger. Men denna kraftmätning! Pust! Tur han är så snäll och egentligen inte vill något ont. Hade han velat så hade jag suttit i trädtopparna. Det gäller att avväga så vi jobbar framåt och inte mot katastrof.
