Monica var redan uppe i stallet när jag kom och jag frågade henne om hon hade lust att testa att rida Bellman förbi sand säckarna. Det är ett bra sett att kolla hur långt hon har kommit med att inte ge efter för Bellman utan kämpa på när han segar. Nu är hästarna stabila och det vill mycket till om de skall bli hysteriska, men vägrar de att gå så är det bom stopp och då är det den som har starkast vilja som segrar.
Bellman frustade till 1 gång, försökte backa undan och sedan sög han in magen och traskade förbi 🙂 Det gick på ett par sekunder. Så Monica har kommit långt! Riktigt långt och glädjen hos dem båda syntes och märktes under hela ridturen då Bellman hade en helt annan pondus och gick först. Vilket Beethoven märkte och försökte pressa sig förbi. När det inte gick så testade han tuggummi gången och jag blev så himla arg på honom.
Vi tog en annan väg genom centrum, perfekt att ta det när han ändå var lite upp i det blå för att han klarade av att gå förbi de här Mount Everest sandsäckar som något slängt i vägen. I skogen hade de samlats så mycket vatten på sina ställen att det gick upp en bra bit på benen, men båda hästarna gick på väldigt bra och det var en liten hård terräng mässig ridtur men väldigt mysig. När vi kom hem var hästarna så skitiga att vi tvättade av dem ordentligt.
De var verkligen nöjda när de fick komma in och få lite extra gott i krubban.
