Vi åkte först till RK där jag skulle kolla efter lampa till Micael och lampskärmar till Elvy. Elvy klipper isär dem och använder ringarna till drömfångare. Jag hittade en termometer och ett jättefint stort kornblått fat.
Sedan åkte vi till Pingst kyrkan i Mölndal och där var så mycket folk att det var svårt att ta sig runt. Tog en halvtimme att ta sig ut när vi var klara. Men där hittade gubben ett gammalt ritbord som man vevar upp skivan på och jag bara älskade det. Det var nya beslag på och skivan var väl bytt, men ändå! 100 kr tycker jag verkligen är ett kap. Nu ritar jag inte lika mycket som förut men det går att använda bordet till allt möjligt. Det skall hämtas i veckan, behöver hästtransporten för att få hem den.
Det som är så järnspikars trist är att folk stjäl och byter prislappar. Nu satt det stora plakat uppe och alla varor som inte hade prislappen kvar ställdes stenhårt åt sidan. Jag såg vilket hårt beslut det var för personalen att behöva ta, framför allt när de var barn som skulle ha leksaker och de blev rejält ledsna.
Folk tar inte hänsyn när personalen försöker räkna ut priserna utan sticker ideligen in frågor om olika varor. Det kom en tant som visade att där och där är det minsann sprickor, hur mycket kostar den då?! F.. att folk orkar! Det är ju inga jätte summor det handlar om. Köpt inte saken om du inte kan stå ut med en liten spricka, ta inte kassapersonal och med ursäkten ” skall bara fråga” Det fans fullt med personal utspridda som snabbt kom till hjälp när man frågade något.
Självklart vill alla handla så billigt som möjligt, men att hålla på så här och framför allt när pengarna skall gå till välgörenhet. Det finns väl ändå gränser!
Han vi frågade om ritbordet, tömde rent det från prylar, drog fram det ordentligt så vi kunde stå och veva, visade oss alla nya beslag och allmänt kollade så det funkade som det skulle. Även om det hade varit något fel på vev anordningen hade jag velat ha det här bordet, det var robust och bara lyste charm i mina ögon.
