-
Min vän och trygghetspelare har gått bort!
Min vän och trygghets pelare har gått bort! Smärtan och chocken är enorm, det känns lika jobbigt och jävligt som när min bror gick bort i en olycka. Det är väl chocken att man inte visste hur illa det var ställt och att det gick så fort som gör att det är så svårt att greppa. Hon berättade att hon hade cancer i tarmen och metastaser på levern men att de skulle ta en bit på tarmen och sedan medicinera eller stråla metastaserna. Sen skulle läkarna ge besked hur de skulle gå vidare efter sommaren. Hon lät mest trött och vi pratade en bra stund om lite av varje.
Jag hade ringt två veckor innan och berättat att väskan som jag hjälpte henna att beställa hade kommit. Jag fick ett otroligt hårt och bittert svar tillbaks innan hon förklarade att hon låg inne på sjukhuset för hon hade sådana smärtor i magen. Hon måste ha fått besked hur allvarligt det var och att hon inte skulle klara det. Det känns så bedrövligt att man inte kunde vara där för henne, om hon inte ville träffas så åtminstone via telefonen. Av och till så satt vi ju i timmar och pratade medan vi tittade på tv eller grejade med annat. Hon fanns ju där för mig när mamma blev sjuk och dement. Ibland kände mamma mer igen Elvy än mig och sa till personalen att det var hennes dotter. Elvy hade en sådan fin förmåga att vara lugn och neutral medan mamma kände av alla mina tankar och känslor och på så sätt drog sig lite undan.
Elvy var den som fick mig på fötter när jag satt ensam i min lägenhet när jag var 16, Norge resorna när vi hämtade Ida och sedan Chasy, när vi tröskade ända ner till Kalmar för att hämta min första häst, listan kan göras hur lång som helst. Hon fanns alltid där! Även om vi rök ihop så hittade vi alltid tillbaka och när vi besökte mamma en gång satt 2 gamla damer där och bråka om sockret
Dam 1. Men ta inte alla sockerbitar!
Dam 2. Jag tar hur mycket jag vill!
Dam 1. Nu slutar du
Dam 2. Näääää jag gör som jag vill
Elvy började skratta ” Jösses där är ju vi när vi blir gamla ”
Så att detta händer! Att hon inte finns mer, det är svårt att greppa. Jag har läst igenom våra kärringonsdagar och är så glad att jag bloggade om det så man kan gå tillbaka och minnas som om det var i går. Det kommer att ta tid det här och hon lämnar ett enormt tomrum. -
Kungsbacka
-
Skall jag bli så f…
Tog en sväng och hjälpte Elvy med hennes dator. Den jobbade segt och hakade upp sig när hon kollade bilder på fb! Jag startade chromen och visade henne hur mycket snabbare den var. När jag ändå var där prackade jag på henne Rockmelten 🙂 Det är ju chromen in lindad med fb. Den är ju så smidig och visade hur enkelt den översäter sidor till svenska.
Det är Maine Cone i Dag-Otto så han är en gigantisk katt, sedan skadar det väl inte om han går ner et par kilon! Han är en riktig fetknopp. Men när vi tittade på kort när han var lite så är Amor en liten kopia. Amor är nog klart den stökigaste katten jag haft. Pust! Vad han flänger runt. Han springer mellan våningarna även på naten och tar ingen hänsyn, utan plötsligt vaknar man av att han leker med håret eller springer runt på ryggen. Men han växer väl snart till sig.
-
Hjälpt Elvy
Hjälpte Elvy att städa idag och hon hade lite roligt åt min mobil?. Jaja! Jag lär ju hitta den. Vi skulle åka och hjälpa Rebecca och Morgan med deras nya lägenhet eftersom det var tänkt att Rebecca skulle få komma hem från BB. Men det sprack eftersom lilla Cornelia hade gått ner i vikt.
Nu för tiden anser BB att man inte skall ge de små till lägg! Utan de skall klara sig tills mjölken kommer igång! Vilken start? Cornelia var vrål hungrig och fick inget till lägg! Skall det verkligen vara så? Nu blev det ju när de gjorde slut kontrollen att hon gått ner för mycket. Tror attan det! Ingen mat? Jobbigt både för de nyblivna föräldrarna som inte fick åka hem och för lilla Cornelia som fick vara hungrig.
Efter att hon fått till lägg så sov hon förnöjt ett par timmar. Mysigt men lite ovant att sitta med en sådan där liten knodd i famnen igen, blev att jag siktade in mig att ta lite bilder på Leija istället.
Här har vi den lilla glada kusinen som nu har börjat att stå själv. Kan tänka mig hur hon blir när hon kommer på att hon kan rusa runt. Blir hon som mor sin så! Hua!