... dina symboler här ...

familjen

Eklandagården

av

I dag var det invigning på Eklanda gården, äldreboendet som mamma bor på. Det började med att duon 2 Pettersson sjöng kända låtar. Normalt sett brukar jag ha svårt att sitta still på sådant här, men alla pensionärerna var så vackra där de satt och lyssnade. Hela salen var fylld med inneboende och anhöriga. Det var så härligt att se mammas nöjda och förväntans fyllda ansikte. Duon sjöng väldigt vackert och berättade lite historia om låtarna emellan sjungandet. Detta skall Eklanda ha 1 gång i månaden och det är helt fantastiskt att samla alla avdelningar på detta sätt. Jag tyckte det fullkomligt strålade om alla äldre som satt och lyssnade.

Sedan blev det tårta och kaffe. Stor eloge till Eklanda som ordnar sådant här för de inneboende, det är en sådan stor förändring mot hur mamma hade det innan. Nu ser man riktigt hur mycket mer harmonisk mamma har blivit och att personalen verkligen bryr sig. Innan hittade vi mamma själv vid ett stort bord med saften rinnande över sig medan 3 personal satt 1 meter bort och inte brydde sig. Det gör ruskigt ont att se en sådan grej och man blir så skit förbannad. Så idag hade jag en riktigt trevlig kväll med mamma och vill hälsa ett stort tack till Elvy som alltid ställer upp och följer med. Det kan vara lite svårt att få kontakt med mamma ibland och då brukar jag och Elvy sitta och små tjabba, det brukar inte ta lång tid innan mamma kvicknar till och blir nyfiken på vad vi tjabbar om. Så Elvy är ett stort stöd att ha med sig och jag känner mig riktig lyxig att ha en sådan kanon kompis som ställer upp.

Elvy har köpt sig en digitalkamera idag, så korten som är med här kommer från Elvy.

Brev 2

av

Hua har röjt som en galning på loftet och en massa ligger på utsidan som skall iväg till tippen. Vi skall hämta ett lass hö först till hästarna, sen kan jag fylla transporten med skit. Jag har packat om det som skall sparas och det som barnen skall ha så småningom. Men nu börjar det bli plats att ta upp det som är i kokhuset så vi kan börja renovera där. Rosa har en kompis på sitt jobb som är jätte duktig på tyska och han har översatt ett brev som jag har fått från min biologiska pappa och idag hittade jag brev nummer 2 som jag skall lämna till honom. Det är skönt att få breven översatt av en neutral person och inte någon som läser en bit och sedan slänger in sina egna synpunkter. Har fått brevet översatt av en person som tyckte det bara innehöll dåliga bortförklaringar. I själva verket är det ett jättefint brev och jag är ganska spänd på var det står i det andra.

Jag och min bror är adopterade från Tyskland när vi var 5 och 6 år. Fick de här breven när jag var 20 och fortfarande kände mig ruskigt vilsen efter att min bror hade dött. Han var den enda länk jag hade till mitt biologiska ursprung och som man kunde bolla gamla minnen med. Vi har haft på känn att vi har en bror till men jag fick inte det bekräftat förrän min bror dog. Vi den tidpunkten så kände jag mig bara så förbannad på att alla hade hållit tyst och att vi aldrig pratade om min adoption. Det är jättefint att folk vill adoptera men att hålla tyst om ens ursprung och att man har fler syskon är fullständigt idiotiskt. Nu var det väl så det funkade på 60 talet och man får väl smälta det och gå vidare. Rosas kompis skall göra ett nytt försök och se om han kan få fram lite om mina biologiska föräldrar och min bror. Nu är jag så mycket äldre och ser helt annorlunda på det och det känns bra att veta att han inte lägger in egna synpunkter utan att jag får informationen som den är.