Brev 2

Hua har röjt som en galning på loftet och en massa ligger på utsidan som skall iväg till tippen. Vi skall hämta ett lass hö först till hästarna, sen kan jag fylla transporten med skit. Jag har packat om det som skall sparas och det som barnen skall ha så småningom. Men nu börjar det bli plats att ta upp det som är i kokhuset så vi kan börja renovera där. Rosa har en kompis på sitt jobb som är jätte duktig på tyska och han har översatt ett brev som jag har fått från min biologiska pappa och idag hittade jag brev nummer 2 som jag skall lämna till honom. Det är skönt att få breven översatt av en neutral person och inte någon som läser en bit och sedan slänger in sina egna synpunkter. Har fått brevet översatt av en person som tyckte det bara innehöll dåliga bortförklaringar. I själva verket är det ett jättefint brev och jag är ganska spänd på var det står i det andra.

Jag och min bror är adopterade från Tyskland när vi var 5 och 6 år. Fick de här breven när jag var 20 och fortfarande kände mig ruskigt vilsen efter att min bror hade dött. Han var den enda länk jag hade till mitt biologiska ursprung och som man kunde bolla gamla minnen med. Vi har haft på känn att vi har en bror till men jag fick inte det bekräftat förrän min bror dog. Vi den tidpunkten så kände jag mig bara så förbannad på att alla hade hållit tyst och att vi aldrig pratade om min adoption. Det är jättefint att folk vill adoptera men att hålla tyst om ens ursprung och att man har fler syskon är fullständigt idiotiskt. Nu var det väl så det funkade på 60 talet och man får väl smälta det och gå vidare. Rosas kompis skall göra ett nytt försök och se om han kan få fram lite om mina biologiska föräldrar och min bror. Nu är jag så mycket äldre och ser helt annorlunda på det och det känns bra att veta att han inte lägger in egna synpunkter utan att jag får informationen som den är.