... dina symboler här ...

Se det snöar!

Se! Det snöar

Jösses vilket underbart väder! Jag har varit ute på en långtur med Shakira och ska nu ta mig en kopp kaffe ute i solen. Hela höstängen är full av citronfjärilar, och Lill-polarn är alldeles salig. Jag förstår inte riktigt varför han är så tokig i just dem – visst, det är ju hans älsklingsfärg, men ändå? Nässel- eller påfågelsfjärilarna är ju mycket vackrare, tycker jag.

Plötsligt hör jag hur Lill-polarn skrattar hejdlöst, och till och med hästarna gnäggar som om de skrattar med. När jag går upp mot hagen ser jag honom stå där med tre maskrosbollar i händerna, blåsa iväg fröna så det ser ut som det snöar. Han snurrar runt i solskenet, helt uppslukad, och det är så fint väder att jag inte ens har hjärta att bli arg.

Jag vet redan nu att jag kommer svära det dubbla till våren när hela hagen lyser gul av maskrosor – men det får jag ta då. Just nu gäller det att njuta av dagen, av värmen och skrattet som smittar av sig på både folk och fä.

Lill-polarns skratt får till och med hästarna att gnägga i kör, och jag förstår honom så väl. Att blåsa iväg maskrosfrön var det roligaste jag visste som liten. Enda anledningen till att jag kan låta bli nu, är att jag vet precis hur det kommer att se ut nästa år…

Min födelsedag!

Jag har haft en kanonfin födelsedag. Här är en bild på oss som har kärringonsdagen, Jag har tyckt att det är lite trist att en av oss alltid är borta när vi tar kort. Vi har stativ hela högen men inte tänkt på att man kan ställa in kameran på timer. Idag fick jag ett nytt objektiv och ett stativ som är gjort på kulor så jag kan vrida fast det runt träd och vinkla det ganska kraftigt. Den skall klara 3 kilo så det skall bli lite spännande att testa den på olika ställen. Har man hängt upp sin kamera på en gren vill man ju helst inte att den skall dimpa ned i första taget.

Fick en ros i kruka med med överraskningsblommor sådda vid sidan av Rosa med familj och Scrapping kit av Elvy. Ingmari hade skickat en jättemysig bok och fröer. Tusen Tack för en kanonfin födelsedag.

Kolla kolla!

Kolla kolla!

När jag kom hem idag möttes jag av en överlycklig Lill‑polare. Han hade stått och vattnat när han plötsligt fått syn på små gröna blad som stack upp ur jorden. Jösses, vad stolt han var!

Helt otroligt egentligen – den lille vanten får upp massor av plantor, medan jag själv bara lyckas misslyckas. Sist jag sådde var det med 150 silvermarton – inte en enda grodde! Jag trodde tistlar var lättodlade, det är ju trots allt nästan ogräs?

Lill‑polarn strålade när han visade mig runt bland sina krukor. Han berättade nämligen att hemligheten låg i kärleken – han hade tänkt så våldsamt mycket på Esmeralda att han till och med fått ont i magen!

Men när han kom fram till den sista krukan stelnade han till.
“Den finaste blomman är här!” sa han och tittade ner – men där var det helt tomt.
“Vaaaa! Min solros? Varför får jag bara upp kaktusarna!?”

Från soffan hördes ett försiktigt harklande. Tobias satt där och väntade på att få låna bilnycklarna, men såg plötsligt väldigt oskyldig ut.
“Nää, jag åt bara upp ringblommorna och blåklinten…” försökte han.

Jag vände blicken mot honom, och då kom det lite tystare:
“Ops… var det Esmeraldas solros?”