Utflykter

Följde med Rosa till hennes föräldrar i Ätran. Vi tänkte att vi skulle hoppa in på Ullared, men de hade stängt. Typiskt vi var riktigt sugna på att bara gå och lulla i affären, inget vi behövde eller nått, bara gå runt och kika. Så det blev att vi åkte direkt till hennes föräldrar, lika så gott det. Det är ruskigt trivsamt där och man känner att man kan sitta och gotta sig i lugn och ro.  När de var i Spanien sist fick de med sig en liten hund som ser hel cool ut. Det kan vara lite skumt att ta med sig hundar så, men den verkar ha ett kanon lynne och har blivit ordentligt kollad av veterinären. Sen har de ju lilla Smulan som håller valpen på mattan.

På hemvägen åker man förbi en gammal rotkällare, eller som det ser ut från vägen ” ett mysko, spännande grotta”. Jag blev så himla glad när Rosa stannade så vi kunde undersöka vad det var för något. Det stod Bredehölj på en skylt? Hittade ingen mer information på nätet, men fint var det och min nyfikenhet blev stillad.

När jag var nere i Mölndal så gick jag förbi ett par gamla hus. Det första huset hittar jag ingen information om, och jag är inte helt säker på om det är i kommunens ägo.

Men om det gamla svinhuset hittade jag denna informationen.

Toltorp Mellangården 1 ” Det som finns kvar av gården utgör fastigheten Stiernhielm 6. På gården uppförde Magnus Svanfeldt 1902-1903 ett modernt svinhus för cirka 200 grisar. 1924 arrenderades gården ut och besättningen utökades till 400-450 grisar, för att upphöra 1938 på grund av påträngande bebyggelse. Svanfeldt byggde 1935 ett bostadshus på gården, med adress Wallinsgatan 25. 1940 hyrdes svinhuset ut till en holländsk blomsterlöksfirma, KA Scharppf och ändrades om till packlokal. Under de senare krigsåren och åren därefter drev KA Scharppf tillsammans med Sten Svanfeldt odling av blomsterlökar, främst tulpaner och narcisser, på gårdens ägor. När odlingen var som störst omfattade den ca 6 tunnland. Staden växte och kommunen köpte 1959 och 1967 det mesta av gårdens ägor. Sten Svanfeldt drev en mindre plantskoleverksamhet på fastigheten till sin bortgång 1985. ”

När jag bodde i Mölndal så har huset alltid varit ruffigt, men nu står det knappt ihop. Det är så trist att se de gamla byggnaderna förfalla så här. Det här huset är i så dåligt skick att det garanterat inte går att rädda. Jag har förståelse att man inte kan rädda alla gamla byggnader, men oftast så river vi först och säger ( Oj det kanske fanns kulturvärde i den här!?).

Vi själva har försökt att renovera med omtanke, men ladugårds stommarna håller inte för tegel om det samlades för mycket snö, vilket vi märkte en morgon när vi gick ut och stall taket hade rasat in. Kommunen ville att vi skulle bevara det gamla och har själva varit intresserade att kulturförklara det, men tyckte det var i för stort behov av renovering. Efter att en ladugård brann ned så är gården inte så intressant längre. Vi renoverar sakta men säkert och har fått lyft stall stommarna och rätat upp logporten, men tegel vågar vi inte ha utan vi tog plåt så snön kanar av på direkten. Så visst fattar jag att mycket är en kostnadsfråga, men jag önskade bara att fler kunde tänka en eller två gånger innan de river. Det går ju inte att göra ogjort. Hur mycket jag än älskar att fotografera, så vill jag inte att nästa generation bara skall ha bilder att titta på.