Efter att vi varit i Afrikahuset åkte vi till Åkrabergs Trädgård där det var Bondens dag, vi borde ha tagit detta först eftersom de stängde tidigast. Kanske lika bra det! De skulle vara massa minigrisar med och det hade funnits risk att en hade hamnat hemma hos oss. Vi saknar våran gris, men jag känner att de djuren vi har tar redan så mycket tid att det är dumt att samla på sig. Vi har varit inne på att skaffa änder och då myskankor, men nu blev jag förtjust i en mycket mindre sort. Helvita pratglada och väldigt lätta att ha. De simmade runt i dammen och verkade helgoa.
Vi var på väg att skaffa höns, men hörde att det gärna drar till sig råttor och på kompisens hönor frös kammarna av en svinkall vinter. Det gäller ju att ha ordnat ordenligt för dem innan man skaffar. Men vist hade det varit roligt och där vi nu har gjort verkstad har en gång i tiden varit hönshus. Vi har de gamla rederna kvar i den delen vi inte röjt ur ännu. Hittade denna sida som var riktigt bra om hur hönsen bör ha. Känner att jag bör läsa på mera innan vi ev skaffar. Gubben blev stormförtjust i ministrutsarna, så nästa år skall vi vara ute i god tid så vi kan ställa en massa frågor.
Innan man kör av till Åkraberg kör man förbi Värö. Vi har stannat till och tittat på Kvarnen som står vid korsningen, men nu fick jag se en skylt där det stod Borrås skåra!! Måste ju bara kollas upp. Fast först fastnade vi vid Värös söta kyrka och när jag skulle kolla om kyrkan var öppen, så hörde jag en tjej sjunga så vackert att jag bara var tvungen att öppna. Japp! vi hade hamnat vid fel tillfälle igen och det skulle vara något i kyrkan precis när vi snokade runt. Vi åkte vidare och såg den här gamla byggnaden ( Hjortas ) på vägen till Borrås skåra.
Jag läste aldrig på skylten utan började gå upp för den branta stigen. Wow! Det kändes verkligen i vaderna och när vi fick se skåran, blev man bara så ställd. Jösses! Vilken upplevelse att gå där i mellan. ( Undra varför min gubbe alltid skall knasa sig!! )
” Borrås skåra – Här kan man gå rakt in i berget på den stig som löper genom klyftan. Om man vågar gå under det fastkilade stenblocket i klyftan, kan man ta sig vidare upp på berget och beundra den fina utsikten över Väröbygden. Blocket är enligt sägen upphängd i ett silkesband, som osynligt håller det uppe tills jordens sista människa passerat, först då kommer bandet att brista. Halvvägs in i klyftan finns en offerplats i form av en skålformig fördjupning där man kan offra en slant.
Det påstås att Väröbygdens folk i forna tiden fick visa sitt mod genom att hoppa över klyftan. bland annat lär det ha förekommit som anställningsprov av drängar vilka tvingades hoppa över klyftan på ett inte allt för smalt ställe. En tradition sedan slutet av 1800-talet sägs vara att brudgummen efter vigseln måste ta sin brud i famnen och hoppa över.
Bergsklyftan är ca 10 meter djup, 100 meter lång och o.5-2,5 meter bred. Klyftan är troligen bildad genom en försvagning i berget redan för 100 miljoner år sedan. Uppe på toppen finns resterna av en fornborg, som utgjorde tillflyktsplats i ofredstider för bygdens folk undan härjningståg. ”
