Hittade det här brons märket när jag flyttade på lite kartonger. Tror det är mammas vandrarmärken från skoltiden. Det låg i en ask med lite smått och gott. Det har ju gått ett par år sedan mamma gick bort, pappa gick bort några år tidigare och min bror för 30 år sedan. Men ibland är smärtan lika knivskarp som dagen då de dog. När man bodde hos dem tyckte man att man gjort det i evigheter, men det var faktiskt bara i 10 år. Jag stack hemifrån när jag var 15 och fick egen lägenhet när jag var 16. Så vad är egentligen 10 år? Mina söner är 22 och 20. Hmm blev lite knepigt det här inlägget.
Skulle ju berätta att de nya paddarna var kanon och att Beethoven var sådan gentleman när vi skulle galoppera över ängen. Av någon anledning är stiglädrena dåliga på paddarna så stigbyglarna åker ur, vi visste ju om det efter de gamla paddarna men optimist som man är trodde jag att de åker nog inte ur efter en ridtur 🙁 Fel! De åkte ur mitt på ängen i galoppen när jag sitter utan bett. Men fattar inte varför jag blev så orolig, Beethoven kände direkt att jag vobblade runt, så han saktade ner på direkten och tog försiktig trav i stället.
Då får jag se hur Bellman!! Som är så stor kommer i slowemotion galopp! Monica ville ju ha galopp men han ville hålla takten med Beethovens trav eftersom de aldrig har fått lov att racesa mot varandra så löste han det så här. De hästarna slutar aldrig att förvåna mig och det känns som jag börjar träffa 100% rätt med fodret. Det är en bit kvar men det går framåt.
