Det såg så himla gott ut när solen sken, men det var svinkallt ute och jag glömde mina vantar i vanlig ordning. Kanske dags att sätta ett långt snöre på vantarna, så som man alltid hade på ungarna, kanske en adresslapp i pannan också med tanke på att jag ofta går vilse. Jag tränade Shakira när hon var liten att så fort jag sa försiktigt, så skulle hon gå långsamt och hela tiden ha koll på mig.

I går på kärring onsdagen så stod jag på näsan, så när vi skulle gå ner för den branta backen sa jag försiktigt till Shakira och hon gick supersakta och hade stenkoll på mig. Jag tränade in detta för att jag inte ville Shakira skulle skada sig när vi var ute, men inser nu att hon är en riktigt pensionärs anpassad hund och egentligen har stenkoll på var jag befinner mig.

Så jag kan nog koppla av lite mera när vi är ute och hålla bättre koll på mig själv, för självklart satte jag mig på rumpen igen när vi klättrade upp för berget och blicken Shakira gav mig skall vi bara inte gå in på. Skall ta en kopp kaffe innan jag kollar till hästarna, måste bli lite varm igen.