Ingalill Sjögren

Det är något alldeles speciellt med den här tiden på året. När körsbärsträden står i full blom och sprider sina mjuka, rosa skyar över trädgårdar och parker – då känns det som att våren verkligen har landat på riktigt.

Jag kan inte låta bli att stanna upp lite extra när jag går förbi ett blommande träd. De där skira blommorna som bara varar en kort stund, men som ändå hinner fylla både luften och sinnet med lugn och glädje. Det är som om naturen viskar: passa på att njuta nu.

Ta en extra promenad, lyft blicken och låt dig svepas med av blomningen. Det är nu det händer 

Jag tycker verkligen om älgar. Det är något speciellt med dem – lugnet, storheten och sättet de rör sig genom landskapet som om de alltid har varit där. Men… jag vill helst inte ha dem precis på tomten. Nu fick vi besök igen. De kom smygande som de brukar, nästan ljudlöst, och gjorde sig snabbt hemmastadda. De kan vara kvar i några timmar – men ibland stannar de i flera dagar.

Det som gjorde mig extra varm i hjärtat den här gången var Jackpot. Tidigare år har hon varit snabb med att vilja jaga iväg dem, men nu var det något helt annat. Hon satt stilla. Bara tittade. Nyfiket, lugnt, nästan respektfullt. Som om hon också förstod att det här var något att uppleva, inte störa.

Förra året var de utanför köksfönstret.