... dina symboler här ...

Kärt besök

Äntligen har vi fått besök av en igelkott igen! Det var verkligen på tiden – förra året såg vi inte en enda, så det här känns extra roligt.

Min mat

Hundarna kände direkt att något var på gång och lokaliserade snabbt var den lilla besökaren höll till. Nu är de försiktiga och håller mest koll på avstånd. De smyger fram, spanar en stund och sätter sig sedan och vakar över vad som händer, som små vakthundar med stort tålamod.

Igelkott

För tre år sedan hade vi fullt av igelkottsbebisar här på gården. Då fick de mat varje dag och blev snabbt vana vid att det är en trygg plats att komma till. Det känns fint att kanske få uppleva något liknande igen.

Jag var lite orolig för hur Gustav skulle reagera – om han skulle gå på igelkotten – men det visade sig att han mest blev sur över att vi bjöd den på hans blötfoder. Det säger en hel del om vem som egentligen bestämmer här hemma.

En riktigt fin dag

Det blev en riktigt bra dag i trädgården idag. Jag började med att röja rent längs murarna och har nu siktat in mig på köksträdgården och vidare ner mot den nedre hagen vid skogen. Det känns alltid så skönt när man kommer igång och verkligen ser resultat direkt.

Vi har haft påhälsning av vildsvin igen… men den här gången får man nästan säga att de gjorde lite nytta. De hade bökat upp jorden precis framför muren där jag ändå håller på att rensa, så där slapp jag lite arbete. Alltid något att vara tacksam för, även när det gäller oväntade gäster.

Rensat

Lite värre var det med mangolden mellan tunnlarna. Där fanns det inte mycket kvar – mest bara stjälkar. Så där har rådjuren nog varit framme igen. Det har varit en period med ganska täta besök nu, både av vildsvin och rådjur, så vi får nog ta tag i det ordentligt. Planen är att sätta upp viltskrämmor med både ljus och ljud. Hjälper inte det, ja… då får vi väl börja fundera på el runt staketet.

Trots allt fick jag gjort riktigt mycket idag och känner mig så nöjd. Den där känslan när man tittar ut över det man rensat och fixat – den är svårslagen.

Rensat

Och som avslutning plockade jag fram mitt lilla caféset och tog en fika. Så mysigt att bara sätta sig ner en stund och njuta. Man märker att man kommit upp i en ålder där pauser behövs lite oftare – men då är det tur att man har ett lätt litet set som är enkelt att bära med sig dit man vill slå sig ner.

En riktigt fin dag, helt enkelt.

241. Reptil (65 av 182)

Gustav är verkligen duktig på att hålla efter mössen här på gården, och det uppskattar vi ju. Men ibland får han för sig att komma hem med lite… annat.

Som i dag, när han stolt tassade fram med en huggorm.

Gustav på jakt

Problemet är bara att han inte alltid tänker hela vägen – utan gärna släpper sina fynd precis framför hundarna. Det blir minst sagt livat då, både för oss och djuren.

Ja, man vet aldrig riktigt vad han tänker komma hem med härnäst…

Ett riktigt röj på Tobbes tomt

Röjning på Tobbes tomt

I dag hade vi bestämt oss för att samlas och ta ett rejält tag med träden på Tobbes tomt. Och när Tobias och Micael jobbar tillsammans – ja då går det verkligen undan! Det är nästan så man inte hinner med att se vad som händer innan nästa träd är bort forslad till vedboden för klyvning.

Tobbes hus

Vi har ju som mål att hinna så mycket som möjligt under semestrarna, så det gäller att passa på när vi är flera. Killarna tog hand om de stora stockarna medan jag gick efter och tog de mindre grenarna, räfsade och klippte gräsmattan allt eftersom ytorna blev fria. Det är ett sådant där jobb som verkligen känns i kroppen, men också ger så mycket tillbaka när man ser hur det förändras.

Jobbar

Och vi kom riktigt långt i dag! Men det behövs nog några sådana här riktiga ryck till innan hela tomten är fri från träd och sly. Det är ändå något speciellt med att jobba tillsammans så här – det blir både effektivt och trevligt på samma gång.

Tobbes hus

Det roligaste är nästan hur mycket mer av tomten som nu har kommit fram. Tobbes odling ligger så fint där i hörnet – bäddarna står perfekt, med jämn sol hela dagen och nära till brunnen. Det är verkligen en idealisk plats.

Tobbes hus
Så jag förstår honom – det första han gör när han kommer hem nu är att gå dit och norpa åt sig ett par solvarma jordgubbar. Det är nog den bästa belöningen man kan få efter allt slit.

Artikel