Jag tycker verkligen om älgar. Det är något speciellt med dem – lugnet, storheten och sättet de rör sig genom landskapet som om de alltid har varit där. Men… jag vill helst inte ha dem precis på tomten. Nu fick vi besök igen. De kom smygande som de brukar, nästan ljudlöst, och gjorde sig snabbt hemmastadda. De kan vara kvar i några timmar – men ibland stannar de i flera dagar.
Det som gjorde mig extra varm i hjärtat den här gången var Jackpot. Tidigare år har hon varit snabb med att vilja jaga iväg dem, men nu var det något helt annat. Hon satt stilla. Bara tittade. Nyfiket, lugnt, nästan respektfullt. Som om hon också förstod att det här var något att uppleva, inte störa.
Förra året var de utanför köksfönstret.
