... dina symboler här ...

Här är det!

av

Här är paketet

Wow, första december – äntligen dags att öppna första paketet! Jag hade knappt hunnit reagera innan Lill‑polarn och Wumba Wu for runt som tokstollar i huset. Till slut fick de ändå sansat sig så pass att jag kunde hjälpa dem att hämta in stegen. Jag skulle på möte i dag, så jag var ledig på förmiddagen, och tur var väl det – någon behövde ju se till att de bara tog NÅGOT ETT paket.

– Jag har hittat den! ropade Lill‑polarn lyckligt.

Han tog försiktigt ner paketet och skulle just kliva ner från stegen när han fick syn på Wumba Wu. Där stod han med salladstången i högsta hugg och försökte febrilt plocka ner paket nummer 15.
– Nej! Inte den, det är inte den femtonde i dag! utbrast Lill‑polarn.
– Men det är ju det snyggaste paketet! svarade Wumba Wu förnärmat.

Jag gjorde i ordning lite morgonmys och bar ut stegen igen – den där vågade jag inte lämna framme med de två i närheten. I dagens paket låg små kritor och ett block, så jag bad dem rita små tavlor som jag kunde hänga upp istället för varje paket som plockades ner. På så sätt skulle kalendern fortfarande se fin ut även när paketen började minska.

När jag kom hem igen från mötet var planen att vi skulle börja med julstaden. Förutsatt förstås att resten av alla paket fortfarande var intakta – och att inget annat skumt hade hunnit hända medan jag varit borta.

Lakrits-muffins

av
strössel

 

Lill‑polarn och Wumba Wu hade hittat strösslet jag köpte i går, och självklart kunde de inte låta bli att smaka på precis varje sort. Så fort gubben gått utanför dörren plockade de fram Rosas muffinsrecept och hällde i generösa mängder lakritsextrakt. Sedan stod de länge och diskuterade om muffinsen skulle toppas med lakritsflakes eller röda hjärtan.

Lill‑polarn ville absolut ha hjärtan på sina muffins – han hade tänkt bjuda Esmeralda, och då tyckte han att röda hjärtan såg mycket vackrare ut än en massa svart lakrits. Wumba Wu däremot ville ha så mycket lakritsflakes som möjligt, det var bland det godaste han visste, så en hel påse gick åt bara till att provsmaka om alla flakes verkligen smakade likadant, och en till till själva toppingen.

Så jösses, vad muffins här fanns när jag kom hem! Lill‑polarn satt och myste med Esmeralda, medan Wumba Wu hade gottat ner sig vid Pepper i soffan och tittade på tv, med en mage som hörbart knorrade efter alla lakritsflakes. Micael hade redan varit nere och hämtat en påse muffins och var på väg upp till Tobias med ett par fyllda påsar – så de där bakexperimenten lär sprida sig i hela huset.

Advent

av

En ny liten skål

I dag har jag handlat så jag kan baka, hade tänkt baka till sonen och hans kompisar. Men när jag var uppe och fodrade och verkade av hovarna så hade lane gänget gått hem och det var väl lika bra det, det är skola i morgon och Micael är lite trög att få upp på morgonen. Får ta och baka någon annan dag, men det blir nog snart. Jag köpte lakrits abstrakt när jag var med Rosa på Panduro och idag hittade jag små supersalta lakritsflakes som jag kan använda i muffinsen.

Sen åkte Rosa och jag till gravarna och tände ljusen och kollade så allt var okey, såg att jag behöver köpa en ny lykta, annars var där jättefint. En riktigt bra grej vi har börjat med där. Det var väl tänkt att jag skulle börja sätta upp jul staden men inspirationen har inte riktigt infunnit sig. Utan det är bättre jag kopplar av och Titta på Mitt stora feta Grekiska bröllop.

Herre i huset

av

Hjälper Nissarna

Jag hade åkt iväg en sväng med Rosa, och när jag kom tillbaka hörde jag hejdlösa skratt inifrån datarummet. Nyfiken kikade jag in – och där stod Lill‑polarn och Wumba Wu och hjälpte de små tomtenissarna att gunga på gunghästen. Gunghästen balanserade uppe på den gamla symaskinen, och Lill‑polarn tyckte bestämt att någon som var “stor” måste stå bredvid och hålla koll.

De små nissarna var överlyckliga och tjöt av skratt där de turades om att gunga. Lill‑polarn höll dem noga i handen tills det blev deras tur och hade försökt lyfta ner gunghästen, men den stod alldeles för högt upp. Han hade dessutom utsett sig själv till den som var bäst lämpad att hålla ordning på huset när inte jag var hemma – och tog uppdraget mycket seriöst.

Efter en stund kom Micael ner och undrade försiktigt om han kunde ta med sig lite pepparkakor upp på rummet. Då visade det sig att Lill‑polarn jagat runt honom och kompisarna med en träslev varje gång de försökt norpa en kaka. Trots att de försökt dela upp sig och smyga på burken från alla håll, hade Lill‑polarn lyckats dänga till dem med sleven varje gång.

– Men Lill‑polarn då? sa jag.
– Jaa! De ska väl äta smörgås först!! svarade han upprört.