... dina symboler här ...

273. Slända (82 av 182)

273. Slända (82 av 182)

Nu är det verkligen liv och rörelse vid dammen varje dag. Trollsländorna har börjat svärma i mängder, och deras glänsande vingar glittrar i solen när de flyger runt vattnet. Det känns som att hela dammen har vaknat till liv tack vare dessa vackra insekter.

Vi har kvar plasthölje från hästtransporten som vi planerar att göra om till en liten damm. Än så länge har det samlats lite vatten där, och tro mig – det har lockat till sig fler trollsländor än jag kunnat ana! Igår när jag var ute och rensade kring vattnet var det fullt av trollsländor som surrade omkring mig. Det blev nästan lite för mycket, även om de är så vackra att titta på.

Slända
Att se trollsländorna dansa över vattnet är en sann sommarkänsla. Jag ser verkligen fram emot att göra klart dammen och hoppas att våra bevingade vänner fortsätter att trivas hos oss!

149. Karta (81 av 182)

149. Karta (81 av 182)

När vi köpte gården för drygt 20 år sedan fick vi med oss mer än bara hus och mark – vi fick också en hög med gamla kartor. De låg där, lite gulnade i kanterna, som om de bar på små hemligheter från förr.

Enligt mäklaren gick tomtgränsen ”sisådär vid muren… typ”. Det kändes inte som en exakt vetenskap direkt, och utan GPS-mätning eller laserinstrument fick vi helt enkelt gå på magkänslan.

Karta

Så när det var dags att sätta upp staketet, ja… vi drog det på ett ungefär. Inga millimeterprecisioner här inte! Troligtvis har vi naggat lite på kommunens mark – men det är bara fråga om ett dike och en smal remsa gräs. Inget någon verkar ha saknat, och diket ligger kvar där det alltid gjort, stilla och oberört.

På något vis är det en del av charmen  – allt är inte hugget i sten. Och muren? Ja, den står där som ett slags tidsmarkör, en påminnelse om att vissa gränser kanske inte alltid behöver vara så exakta.

209. Nyfiken (80 av 182)

209. Nyfiken (80 av 182)
Det finns ingen som Gustav när det kommer till nyfikenhet och charm. Han är katten som har gjort sig hemmastadd här, och numera kallar vi honom självklart för Gustav – kökets morgonprins och fönstrets vakande väktare.

Varje morgon, när jag slår upp datorn i köket, dyker plötsligt Gustavs runda ansikte upp i fönstret. Där står han, likt en liten röd spion, med nyfiken blick och nosen tryckt mot glaset. Han vet precis hur dagens runda fungerar – när någon är i köket så vankas det förmodligen mat, och framförallt värme och sällskap. Ögonblicken då hans söta ansikte dyker upp i rutan är oemotståndliga. Hans sätt att titta in med väntansfull blick är en egen liten morgonritual som får starten på dagen att kännas extra mjuk.

209. Nyfiken (80 av 182)
Om jag råkar missa att han väntar i fönstret tvekar han inte att tassa runt hörnet och jama vid ytterdörren. Att han är hungrig eller vill in och vila syns direkt – han har ett språk som inte kräver någon översättning. Enligt katters natur har Gustav lärt sig rutiner och kan både kalla på uppmärksamhet och visa att nu vill han bli insläppt för att värma sig, vila eller bara vara i sällskap.

Precis som många andra katter är Gustav mästare på att läsa av våra vanor. Han har lärt sig att här står dörren ibland öppen för honom. Han är nyfiken av naturen, vänlig – men också bestämd när det krävs. Hans försiktiga tassande och tysta väntan blandas ibland med högljudda jam, särskilt på morgonen när han tycker det är dags för frukost eller gos.

208. Nyanser av grått (79 av 182)

208. Nyanser av grått (79 av 182)


Det finns något särskilt med grå nyanser – en tidlös palett där varje ton bär på sin egen historia. Jag dras ofta till stentrappor och gamla murar där ytorna har formats av väder, vind och tidens gång. Det är inte den släta, perfekta ytan jag älskar utan tvärtom – de oregelbundna skiftningarna som bildas av mossa, regn, sol och många års slitage. Just där kommer det grå till sin absoluta rätt, för inget annat material ger samma subtila variationer och djup.

Att stå framför en gammal stentrappa eller luta sig mot en mur – känna det svala, sträva mot huden och betrakta färgskalan: mörkgrått, ljusgrått, nästan vitt, kolsvart, med inslag av grönt och brunt från lavar och alger. Varje liten skrovlighet berättar något om platsens förflutna.

20190308_100245

När vi vandrade uppe på Pico do Arieiro på Madeira fascinerades jag av kontrasterna. Det var som att kliva in i en annan värld där träden, böjda av vinden och solbrända av ett skoningslöst klimat, fick ett närmast spöklikt utseende. Torra, ljusgrå stammar, och ruiner i sten, som låg där – nästan som om de höll andan inför naturens krafter. Här blandades det grå med guldgult torrt gräs, och varje steg gav nya nyanser av både färg och känsla.

Grått är aldrig tråkigt. Det ärnyansernas mästare, den perfekta bakgrunden till livets alla färgstarka detaljer och till stunder av stillhet. Rör du dig långsamt, ser du att inget är exakt likadant: på en mur dansar tusentals nyanser sida vid sida. Det gör varje sten, varje struktur, så oändligt vacker – och helt unik.

Madeira

Saknar detta – (JulSwapp)

Häromdagen gick Rosa igenom gamla cd-skivor fulla med bilder och gamla blogginlägg. Så hon la ut det på fb. Det fick mig verkligen att le – ett inlägg om Julswapp!
Jag hade helt glömt bort att jag var med det året, 2009. Tänk, det är ju evigheter sedan! Det var en så rolig idé, och jag minns fortfarande känslan av att både skicka och ta emot små överraskningar.
Vissa minnen är verkligen värda att hitta tillbaka till. Glädjen när paketet kom.

Fastnat
På den tiden  var jag med i en Flickr-grupp där man fotade  1 objekt 365 dagar.  Jag gjorde ett inlägg varje dag med Lill-porlans upptåg. Det var stundtals jobbigt att komma på vad jag skulle skriva, men otroligt roligt.
Det bästa av allt var att få till bilderna och fånga de där speciella ögonblicken. En kreativ resa som gav många fina minnen! Här hade jag skrivit om mitt julswapps paket ”Packat  och klart

Jag fick då detta av Amelia som hade stickat mössan och halsduken. Använde det flitigt 🙂

Gick igen Julswapps listan och av alla bloggar så var det bara en som fortfarande var aktiv. Så tråkigt att inte folk bloggar längre.