Nu har verkligen dammen frusit till och det har bildats så tuffa is formationer. Trodde inte att den skulle vara så mysig att titta på vintern, men den är fortfarande lika spännande att titta på. Pumpen skall väl klara ganska många minus, men fryser det helt så får vi nog stänga av innan pumpen bränner. Helt otroligt att vi har en liten enveten ros som lyser upp vid dammen. Skall bli så roligt till sommarn då vi kan fylla färdigt med växter runt dammen.
Ops! Det blev lite snärjigt idag, så jag får erkänna att jag helt glömde bort den lille vandrande pinnen – något som nu kostat mig dyrt i form av både bullar och varm choklad med marshmallows. Jag skulle bara klistra på lite dekorationer invändigt på de sista boxarna, men glömde bort mig fullständigt och gjorde klart allihop.
Under tiden hade Lill‑polarn fått en lysande idé. Han ville gå till ett solarium så han kunde få lite färg inför resan – han tänkte minsann inte åka till Afrika som en riktig blekfis. Micael berättade att han hade en gammal solariumlampa på loftet som inte var så stark, och den kunde Lill‑polarn få låna om han lovade att sätta timern på 1 minut. Jag lovade att strax hjälpa honom.
Precis då på tv:n började de prata om att det nalkades storm och kyla, så jag rusade ut i stället – la in mer torv till hästarna och ökade på höt. Det tog visst lite längre tid än jag trodde. När jag kom in genom dörren kände jag direkt att det luktade lite bränt.
Lill‑polarn hade tröttnat på att vänta, gått upp på loftet och släpat ner det han trodde var solariumlampan. Nu låg han där och sov gott i värmen från en värmelampa – en sådan man egentligen har till smågrisar! Stackaren är alldeles öm och stel nu. Resten av kvällen ska vi bara se på film, mysa och ta hand om honom. Jag ska strax gå och hämta ett stort lass med glass.
Blev sen hem från jobbet idag och somnade direkt i soffan. Så skönt att få vakna och känna sig riktigt piggelin igen! Eftersom jag var så trött hade jag bett Lill‑polarn fixa sina egna mackor till kvällen. Men när jag kom ut i köket satt han där och åt … Kina‑mat!
Han hade tydligen fått massor av bilder från Wumba Wu, som nu kommit fram till Afrika och skickat hälsningar från byn. Lill‑polarn tyckte det var lika bra att börja vänja sig vid maten, nu när han själv snart ska resa dit. Kina låg ju ”någonstans åt Afrika till”, menade han.
Maten var visst god, men pinnarna! Vilka konstiga redskap, tyckte han. Han gissade att man kanske hade dem för att kunna mata djuren samtidigt som man åt.
Busen och Pepper satt nedanför bänken med stora, runda ögon och väntade tålmodigt på flygande kycklingbitar. Det var länge sedan jag sett två så nöjda katter – de verkade helt övertygade om att även de var på väg till Afrika och behövde vänja sig vid den nya maten.
Jag har fått flera paket idag, men Lill‑polarn hade förstås redan siktat in sig på ett särskilt – det från Vattumannen. Han misstänkte att det kunde vara tarotleken jag beställde i somras någon gång. Nu skulle han äntligen kunna kolla i korten hur långt Wumba Wu hade hunnit på sin resa, och – viktigast av allt – om han hade öppnat nummer 15 i förtid!
När jag kom hem satt Lill‑polarn djupt koncentrerad vid bordet. Blicken var bekymrad. Det första kortet var på en varulv – och det tredje på en vampyr! 😱 Vad hade egentligen hänt på vägen hem till Afrika? Han var säker på att han kontrollerat att kartongen var hel, så inget konstigt kunde smyga sig in under färden. Tänk om Wumba Wu nu förvandlats till en liten fladdermus som ylade hejvilt när han såg månen?
– Men Lill‑polarn! sa jag. Inte har Wumba Wu blivit en fladdermus! Korten betyder något helt annat. Varulven symboliserar förändring och vampyren står för illusionen, den som verkar kall men tänker klart. Resten av korten var ju jättepositiva!
Jag skulle snarare tippa på att byns magiker får se upp nu när Wumba Wu kommer hem. För Wumba Wu är minsann ingen illusion – han har ett stort, varmt hjärta i sin lilla kropp, medan magikerns hjärta är kallt som sten.
Har gjort klart Norge paketet och printat ut alla fotografier som skall vara i de andra boxarna. Skönt att det bara är att limma bilder och dekorera kvar. Jag har haft lite roligt åt hästarna idag som tog sin morgon vandrig för att kolla husbygget. De är så ruskigt nyfikna och jag är glad att jag har gjort en slinga på ett par meter, så de inte står kloss intill muren som de gjorde förut. Det är helt otroligt vad hästar kan bli långa i kroppen och komma på knasiga sätt för att dra åt sig verktyg och annat som de inte skall pilla på.
Undrar om de funderar på att få upp huset innan jul? De håller fortfarande på att jobba med väggarna och har kommit jättelångt. De har stora halogen lampor lysandes och vi bor på en topp så man se allt kanon bra från köket. Får väl plantera nya träd i stället för de som de har sågat ner.
