... dina symboler här ...

God mat

av

Elvys onsdag och egentligen ville hon in och titta på kultur kalaset. Jag brukar vara som ras efter första veckan efter ledigheter. De har en tendens att bara ta tillsynsstäd en dag i veckan, fast det jobbas för fullt i fabriken. Så det är en del som skall rättas till, snålheten bedrar visheten för det blir bara mer ingrott och svårt att få rent.  Så Elvy lagade en jättegod spagettirätt och vi satt bara och kopplade av. Men det verkade som vi alla var i behov av att bara slappa. Det var riktigt mysigt och jag fick verkligen göra en kraftansträngning för att ta mig ur fåtöljen och köra hemåt.

Dörrmattan

av

Dörrmatta

När jag körde upp på uppfarten såg jag Lill-polarn stå på Micaels trappa med en mycket bekymrad min. Han såg ut som om han funderade över livets stora frågor – men det visade sig snart att det handlade om något betydligt mindre.

Micael hade nämligen köpt en ny dörrmatta när de hämtade kaminen, och nu stod Lill-polarn och tvekade inför att kliva på den. Just då frös han inte, så egentligen borde det vara okej att gå in. Men så kom en vindpust, och då blev det kallt… och då var han ju inte säker längre.

Jag har ingen aning om hur länge han stått där och funderat, men jag hann knappt kliva ur bilen förrän han ropade:

– Jag måste ha en rejäl pälsrock inför vintern, annars kan jag ju inte hälsa på Micael!

När jag frågade varför han inte bara går in, pekade han allvarligt på mattan.

– Man får inte frysa!

Jag gick fram och läste – och mycket riktigt: på mattan stod det “No cold feet allowed!”

– Nämen! Sicken matta! sa jag och försökte hålla mig för skratt.

Lill-polarn såg tveksam ut. “Det är väl bara på skoj?” frågade han. Men han tyckte ändå jag borde kolla med Micael först, för säkerhets skull.

Wow, tänkte jag. Vilket guldläge! Jag ska nog införskaffa ett gäng sådana mattor. Jag lär inte vara sysslolös på våra kärring onsdagar, bara till att skriva lite förbud och förmaningar.

En liten sväng med Monica

av

Jag hade glömt  av när jag bestämde med Monica, att jag skulle upp till Uddevalla. Tur att Micael hoppade in för mig i stället. Ett lass hö, besök hos farmor och Kickan och hämta Micaels kaminen var det jag skulle ha gjort egentligen. Men jag var verkligen sugen på en ridtur med Monica.  Bellman verkade ha sträckt sig eller så har han problem med strålen igen.  Ridturen var fin men vi fick byta häst med varandra. Bellman vet att det inte ät någon idé att spela invalid med mig, medan Beethoven gåt bättre med Monica. Båda hästarna var på gott humör och Bellman gjorde verkligen sitt bästa idag.

Hittade du något?

av

Men?

När jag kom hem från jobbet stod Micael och målade brädorna till väggen, medan Lill-polarn var ute och busade med Pepper vid det gamla trädet. Det hade kommit flera rejäla störtskurar under dagen, så jag förstod att de ville passa på att vara ute nu när solen äntligen tittade fram.

Pepper älskar att klättra – han är uppe i trädet snabbare än man hinner blinka och har dessutom blivit riktigt skicklig på att ta sig ner, även när stammen är helt kal. Lill-polarn däremot… tja, han är ungefär lika graciös som en trädgårdsgroda på slipprig is. Han har en förmåga att fastna, vingla, och ropa på hjälp på höjder där ingen människa borde befinna sig.

Jag vet inte hur många gånger Pepper eller Shakira har kommit in rusande, helt uppspelta, för att meddela att Lill-polarn återigen sitter fast i en gren någonstans.

När jag stod och småpratade med Micael såg jag plötsligt hur han log brett.

– Hämta kameran! sa han. Du måste se det här!

Och mycket riktigt – när jag tittade ut hade Lill-polarn lyckats krypa in i trädet. Ja, bokstavligen! Bara benen stack ut. Pepper satt bredvid och såg helt förvirrad ut, som om han inte visste om han borde hjälpa till eller bara applådera.

När vi till slut lyckades hala fram Lill-polarn tittade han upp på Pepper med ett självsäkert grin:

– Nu brädade jag dig allt!

Min Kusin!

av

Min Kusin!

Första jobbardagen efter semestern – och det kändes faktiskt ljuvligt. Gubben och Micael tog med sig Lill-polarn när de skulle tömma transporten, så jag fick en stund i lugn och ro. Jag satte mig med en kopp kaffe och lyssnade på lite låtar från YouTube, bara njöt av tystnaden.

När de kom tillbaka hade de hunnit svänga förbi Byggmax och köpt brädor. Jag hann knappt resa mig förrän jag hör Lill-polarn ropa:

– Kom ut! Skynda dig ut och hälsa!

Jag går ut och möts av synen av Lill-polarn stående mitt på en bräda, viftandes mot högen.

– Kom här och hälsa på min kusin! Vi höll på att missa honom, men när jag hörde ett knarrande i översta brädhögen hoppade jag upp och kollade – och där låg ju gamle Teodor!

Jag kunde inte annat än skratta.

– Nej, men vad häftigt! Hej på dig, Tedde! Då måste vi ju fira det här med lite kaffe!

– Och bullar! ropade Lill-polarn.
– Och kakor! Och tårta!