Jag är så in i nordens glad över rampen som snickaren byggde! Den är så ruggigt stabil. Vi har fyllt sand, lagt dräneringsrör, fyllt upp med tegelpannor men allt har bara sjunkit undan och med allt regnande som varit de sista åren har gjort att det blivit katastrof. Bellman som är tyngst har sjunkit ner ganska mycket och liksom tagit satts för att komma in. Tog upp detta med snickaren som körde igång på direkten med att bygga rampen. Nu är pålarna nerslagna över en meter och på vissa ställen står de på berg.
I går när han gjorde det mesta så var han helt slut efter att ha trampat runt i leran, han tyckte att detta jobbet var ett av de tyngsta han haft just för att det blev så tungt att röra sig. Så när allt var klart ville han absolut vara men när hästarna skulle inviga rampen. Bellman kom först som vanligt, nafsade Beethoven när han kom för nära och sedan gick han runt Beethoven och putte ut honom för att gå först. Men!! Så nöjda de var och det är så mysigt att de har så tydliga signaler att även snickaren såg hur nöjda de var.
Han tyckte det var så roligt att få se hur de reagerade och hur de anpassade stegen efter reglarna. När vi ställde oss sedan på rampen så promenerade hästarna lugnt upp och ner, stannade till och sniffade försiktigt på snickaren innan de gick vidare. De var så super nöjda 🙂
