... dina symboler här ...

Padda?

Gå ner!

Jag skulle precis köra igång dammsugaren när jag hör ett förskräckt rop från Lill-polarn. Han skrek att Wumba Wu måste gå ner direkt, innan trollpackan exploderar av ilska och förvandlar dem båda till paddor.

Tydligen hade Wumba Wu tagit sig upp i trollpackans “farkost” (min gamla fuskspis…) – och om det var något hon avskydde, så var det fripassagerare. Dessutom hade Wumba Wu börjat kasta runt hennes magiska pulver, som hon enligt Lill-polarn alltid tar med sig när hon flyger.

När jag kom in i vardagsrummet stod Lill-polarn uppflugen på spisen med spretigt hår och panik i blicken. Han försökte nå Wumba Wu, men nådde inte riktigt. En av porslinspudlarna for i golvet, och paniken steg när Wumba Wu började gunga fram och tillbaka ovanför honom.

Till slut fick Lill-polarn en ordentlig puff med trollpulvret rakt över sig – och då brast det. Han rusade runt som en virvelvind och skrek att han höll på att förvandlas till en padda!

Jag suckade. Och jag som tyckte morgonen började så bra – jag kände mig till och med utvilad för en gångs skull. Nej, nu blir det en extra kopp kaffe innan jag går in där igen. Vi får väl se hur många paddor jag behöver städa ut senare …

Lill-polarn får själv reda upp röran hans lilla gäst ställt till med. Fast vem vet – kanske lugnar han ner sig efter det här.
… Eller så lär han sig bara nya hyss.

Fynd!

Vilka fynd!

När jag kom hem idag möttes jag av hejdlöst fnitter från datarummet. Wumba Wu var helt överlycklig och tyckte det var fantastiskt att man i Sverige bara kunde hitta så fräcka saker, bara sådär! Att de liksom bara stod i ett hörn och väntade på att bli upptäckta.

Han berättade ivrigt att de kommer bli mäkta imponerade när han kommer hem till Afrika och kan visa upp sin nya fångst – en gulfenad krukpiraya! Helt själv hade han fångat den, minsann.

Wumba Wu tyckte att Sverige-besöket var långt över förväntan. Ett land fullt av konstiga hyddor, egna små vattendrag att utforska, och inte minst en massa märkliga djur som bara verkade dyka upp överallt. Lill-polarn höll med och var väldigt imponerad över hur snabbt Wumba Wu kunde spåra upp nya ting. Han ville absolut att han skulle stanna lite längre – så han kunde hinna lära ut sin spårteknik innan Afrika-resan.

– Titta Wumba Wu, ropade Lill-polarn stolt, så fin min blåa krukofant är! Ska vi ge Esmeralda den gröna krukodilen?

Skrattet som följde hördes nog ända ut på gårdsplanen – och jag fick nog erkänna att datarummet plötsligt såg betydligt mer… exotiskt ut än tidigare.