I dag var det bara för Lill-polarn att börja sticka, han hade pluggat stickböcker och började få lite kläm på hur han skulle göra. Det hjälpte inte att han knorrade högljutt och försökte smita undan ett par gånger. Det var bara att säga till honom att jag skulle hämta Ullrika så fortsatte han att sticka. Fram på eftermiddagen började han se lite ömklig ut, men jag hade bestämt mig för att vara riktigt sträng idag och inte släppa honom en en enda gång med blicken.
När Lill-polarn satt och stickade som bäst kom Ullrika in och utbrister: men jösses! vad är detta som sitter här. Lill-polarn höll på att ramla ner från bänken i förskräckelse när han insåg att han måste förklara vad han gjort med tröja. Han som bara skulle vara snäll och ta bort en tråd, men så kom ju alla moppelorer och vippotroner och han måste ju svinga sig bort i något! så det var ju egentligen inte hans fel. Tröjan måste ju vara fel stickad från början eftersom den krympte med ljusets hastighet.
Lill-polarn sa till Ullrika att den aprikosa tråden var inget att ha, för när han svinga sig iden så ramlade han ner och slog upp ett jack i tån. Och hade det inte varit för honom så hade hon kanske gått mitt i stan och tröjan plötsligt bara försvunnit med tanke på hur dålig tråden var. Så egentligen så skulle hon ju tacka honom!? eller! visst hade han rätt!
