Resor

Det blev en tur till Levada das 25 där vi gjorde en vandrig på 9 km och guiden sa att det var en lätt match men……….. gårdagen satte sina spår. Ner var ju inga större problem och den var mysigt att gå längst kanalen och guiden berättade om olika växter som de använde till maten osv. Han höll ganska snabbt tempo, men sa att det var för det inte skulle bli så mycket folk vid vattenfallet.

Det var tur att vi höll det tempot för det kom en jättegrupp efter oss och då hade det varit lite körigt att ta bilder. Sa till en gubbe att flytta på sig för han stod mitt framför fallet och hade fotat klart men behagade inte gå åt sidan. Det var ju flera som ville ta kort när det satt framför fallet, ta kortet och flytta dig! Hur svårt skall det vara?

Vi gick vidare och satte oss vid en bro och tog våran fika. Så avkopplande att se fåglarna istället för massa folk vid ett vattenfall..

Lagerskogen är en skönhet med stor biologisk mångfald med endemisk flora och fauna som fick status som världsarv av UNESCO 1999. Skogen är på 15 000 hektar och 12 000 av dem är naturreservat. Man har skyddat området för att kunna bevara flera olika utrotningshotade arter. I oktober 1982 utnämnde Madeiras regionala styre två tredjedelar av ön till naturreservat och man skyddar och övervakar områdena än i dag.

Vår vandring började på Pico do Arieiro, på 1 818 meters höjd och är Madeiras tredje högsta berg och fortsätter på branta stigar förbi betagande djupa dalgångar till Madeiras högsta topp Pico Ruivo. Vägen dit var smal, slingrande, och följde bergets konturer. Ingen resa för höjdrädda! Något som gubben är! Höjden fungerade riktigt bra för honom eftersom det var vajrar längs sidorna där det var som värst.

Helt otroligt fint. Bra kvalitet på leden, några tunnlar och många trappor upp och ner. Som lägst är man på drygt 1500m, så det handlar om starka ben. Tror att det är ca 9 km mellan topparna. Tunnlarna hade jag stressat upp mig för, men de var ju jättefina. Fick ingen klaustrofobi.

Det är ganska rejäl höjning, och att luften är tunnare här uppe. Jag är lite känslig för sånt, och trodde när det var som värst att jag skulle få ge mig. Och det här var inte ett ställe man vill svimma på, om jag säger så. Sedan blev det inte bättre av att jag hade en fitness armband på mig som visade 255 när det var som värst. Hade go lust att slänga den över kanten, man blev ju ännu mera stressad av att titta på den.

Guiden körde ganska högt tempo och de andra som var med på turen var inte speciellt intresserade av att ta kort, och jag är en foto nörd! Hur ofta ränner man runt bland bergen!? Jag ville ju ta mängder av kort, så det blev att de fick vänta in oss hela tiden. Den enda gången en del tog sig tid med att ta kort, var när de hamnade bakom oss och vi korkade igen vägen  🙂

Turen var helt underbar även om det tog på krafterna och knäna värkte. Och vill Micael som inte var med göra denna tur så hakar vi nog på igen. Den var värd varenda sekund.