Promenad i Tulebo
Kärringonsdag hos Rosa idag och vi skulle ta ut hundarna på promenad i Tulebo. Såg fram emot detta eftersom jag var lite nyfiken hur det skulle gå att ta in hundarna hos någon annan. De skötte sig perfekt. Smidiga och enkla att ha med sig.
Jag har inte varit här sedan jag sålde hästarna. Det är otroligt fina ridvägar här och Vi red en hel del här uppe. Sedan är det alltid kul att gä förbi vårat första hus. Lite nostalgi och minnerna sveper över en. Det är ett väldigt mysigt område att bo i med sjön så nära.
Share this:
Webbhjälp
Skumt att Rosa ser så ogillande ut med tanke på att det är jag som hjälper henne? Hon behövde lite hjälp med hemsidan och vi kom in på kärringonsdagarna då vi hjälpte varandra med ditt o datt eller bara åkte på utflyckt. Saknar den tiden och alla fina minnen med Elvy som vi har. Hoppas vi verkligen kör igång igen så det inte bara rinner ut i sanden.
Share this:
Min vän och trygghetspelare har gått bort!
Min vän och trygghets pelare har gått bort! Smärtan och chocken är enorm, det känns lika jobbigt och jävligt som när min bror gick bort i en olycka. Det är väl chocken att man inte visste hur illa det var ställt och att det gick så fort som gör att det är så svårt att greppa. Hon berättade att hon hade cancer i tarmen och metastaser på levern men att de skulle ta en bit på tarmen och sedan medicinera eller stråla metastaserna. Sen skulle läkarna ge besked hur de skulle gå vidare efter sommaren. Hon lät mest trött och vi pratade en bra stund om lite av varje.
Jag hade ringt två veckor innan och berättat att väskan som jag hjälpte henna att beställa hade kommit. Jag fick ett otroligt hårt och bittert svar tillbaks innan hon förklarade att hon låg inne på sjukhuset för hon hade sådana smärtor i magen. Hon måste ha fått besked hur allvarligt det var och att hon inte skulle klara det. Det känns så bedrövligt att man inte kunde vara där för henne, om hon inte ville träffas så åtminstone via telefonen. Av och till så satt vi ju i timmar och pratade medan vi tittade på tv eller grejade med annat. Hon fanns ju där för mig när mamma blev sjuk och dement. Ibland kände mamma mer igen Elvy än mig och sa till personalen att det var hennes dotter. Elvy hade en sådan fin förmåga att vara lugn och neutral medan mamma kände av alla mina tankar och känslor och på så sätt drog sig lite undan.
Elvy var den som fick mig på fötter när jag satt ensam i min lägenhet när jag var 16, Norge resorna när vi hämtade Ida och sedan Chasy, när vi tröskade ända ner till Kalmar för att hämta min första häst, listan kan göras hur lång som helst. Hon fanns alltid där! Även om vi rök ihop så hittade vi alltid tillbaka och när vi besökte mamma en gång satt 2 gamla damer där och bråka om sockret
Dam 1. Men ta inte alla sockerbitar!
Dam 2. Jag tar hur mycket jag vill!
Dam 1. Nu slutar du
Dam 2. Näääää jag gör som jag vill
Elvy började skratta ” Jösses där är ju vi när vi blir gamla “
Så att detta händer! Att hon inte finns mer, det är svårt att greppa. Jag har läst igenom våra kärringonsdagar och är så glad att jag bloggade om det så man kan gå tillbaka och minnas som om det var i går. Det kommer att ta tid det här och hon lämnar ett enormt tomrum.Share this:
Hos Elvy
Så då var jag och hjälpte Elvy flytta runt och tömma bokhyllan! Hon upplever att grejerna kryper in på henne!? Kan kanske vara så att Elvy inte skall gå på så många loppisar 🙂 Nu kommer vi beställa ett bord och sälja av en del av våra grejer, så får jag väl kolla så Elvy inte går runt och handlar in mer bra att ha grejor! Vi tog bort mellanskivorna och en sektion på bokhyllan så det skulle bli lite ljusare tills hon har målat om den.
Sedan ville hon ha fuskmetall på grillen så att hon nu kan fylla den med värmeljus som både ger värme och höjer mysfaktorn? Undrar vad hon och Jimmy skall hitta på? Såg att hon hade doft olja och massa annat konstigt som inte lämpar sig att nämna i bloggen.
Här är vandalen Sivan som trodde att kattungen var hennes alldeles egna gosedjur! Nu var kattungen bra tolerant men Sivan åkte på bra med däng efter att ha försökt fluffa upp henne lite väl mycket. Det såg väl värre ut än vad det var. Söta var de att titta på och Sivan var en riktigt go valp som snällt tuggade på sitt ben när hon väl släppt katten.
Share this:
Krakelgårdens Blogg
