Korogi-knölar
Igår testade jag för första gången korogi-knölar, de märkliga små rotsakerna som jag dragit upp ur jorden med leriga fingrar och viss förundran. Redan när jag sköljde dem i kallt vatten märkte jag hur krispiga de kändes mellan fingrarna – nästan larvlikt formade, men vita och fräscha. Jag kunde inte låta bli att äta ett par direkt, råa och naturella, med den där förväntan som hör hösten till. Krispet överraskade! Milt söta, lite nötiga och nästan som en blandning av rädisa och jordärtskocka – fast ännu mildare och skönt fräscha.
Sedan ropade kreativiteten på kryddning – så jag la några knölar på en skiva grovt bröd, strödde över örtsalt, lite svartpeppar, riven ost och ringlade på olivolja innan jag värmde mackan försiktigt. De höll sig fortfarande otroligt krispiga trots värmen, och smaken blev genast lite rundare och mer spännande. Det blev verkligen en favorit, och korogi visade sig vara lika bra rå som tillagad – perfekt att varva mellan mackor, sallad och små vegetariska rätter.
Det är ett speciellt nöje att kunna skörda sin egen mat. Korogi är inte bara lätt att föröka och odla, utan knölarna trivs extra bra i fuktig, mullrik jord och kan plockas långt in på hösten – stort plus för den som vill ha fräscht från trädgården länge. De lagras dåligt, så det gäller att njuta när de är som bäst, gärna direkt från jorden eller med enkla smaker som får knaprigheten att stå i centrum.
Dela detta:
Tomatsoppa!
Jag har verkligen överflöd av tomater just nu! Igår när jag botaniserade bland olika recept på nätet fastnade jag för en tomatsoppa som både verkade enkel och otroligt god. Resultatet blev precis så fint som jag hoppats – soppan smakade solvarma tomater och blev snabbt en ny favorit.
Det känns riktigt roligt att kunna använda så mycket eget från trädgården, särskilt när skörden är så stor. Därför har jag redan bestämt att i morgon plocka in resten av tomaterna och göra ett riktigt storkok. Perfekt att frysa in och plocka fram när vinterkylan smyger sig på – då blir det som att ta en liten nypa sensommar direkt från frysen till tallriken.
Att ha egna tomater att använda i maten är verkligen en lyx. Och nu är jag riktigt sugen på att fortsätta testa nya recept: kanske tomatsås, chutney, eller varför inte långbakade tomater till pastan? Möjligheterna känns faktiskt obegränsade när trädgården bjuder på så mycket gott!
Dela detta:
Pizzavåfflor
Testade att göra pizzavåfflor och det var så enkelt och smidigt att göra. Jag var verkligen orolig att osten skulle fastna i våffelgärnet och skapa en klibbig röra, men det visade sig vara inga problem alls. Jag valde att göra både kebab och en kombination av ost och skinka. Till detta hade vi en extremt stark sås som heter jävelsås, vilket verkligen satte fart på smakerna, samt en krämig vitlökssås som kompletterade rätten perfekt. Jag rekommenderar verkligen att alla provar detta hemma!
Dela detta:
Testat de nya järnen!
Äntligen har jag fått tag på en riktig skatt! Efter budgivning på Tradera lyckades jag säkra ett gammalt munkjärn i gjutjärn. Jag har länge drömt om att baka äppelmunkar på traditionellt på vedspisen . Jag har valt att följa Sara Bäckmos recept på äppelmunkar, jag läser ofta hennes blogg och jag odlar efter hennes tips.
Det ska bli spännande att se hur munkarna blir i det gamla järnet. Jag har hört att de får en helt annan smak och konsistens än när man bakar dem i en vanlig panna. Jag har tittat på youtube filmer och läst på en del. Antar att det är lite meck innan man får till ett bra resultat. Kan tänka mig att det är lite som när jag testade att göra rånrullar.
Jösses så svårt det var att vända dem! Antar att det blir bättre allteftersom man gör dem. Som sagt övning ger färdighet.
Munkjärnets Historia – En Söt Tradition
När munkar och nunnor började baka munkar i kloster runt om i Europa under medeltiden, blev munkjärnet ett allt vanligare verktyg. Munkarna använde ofta munkarna som en belöning eller för att samla in pengar till välgörande ändamål. Med tiden spred sig munkjärnet och traditionen att baka munkar över hela världen. Varje region och kultur har utvecklat sina egna unika recept och varianter.
Under 1800- och 1900-talen blev munkjärnet allt vanligare i hemmen. Det var ett enkelt sätt att göra en efterrätt eller fika som hela familjen kunde njuta av. På senare år har intresset för gamla köksredskap och traditionella bakmetoder ökat. Munkjärnet har fått en renässans och ses idag som både ett praktiskt verktyg och ett samlarobjekt.
Dela detta:
