... dina symboler här ...

Långtur

Monica kom upp och vi tog en rejäl tur med hästarna. Monica börjar få kanon fin kläm på Bellman och jag slapp ha halsförlängaren på Beethoven. Säkerhets prylar och hjälpmedel skall på direkt men helst av så fort det går så man inte bra sitter och ha det för bekvämheten skull. Det är ju samspelet med mig och Beethoven som inte har fungerat, därav halsförlängaren. Men idag var han helt suverän och låg på lagom, han verkligen ansträngde sig för att förstå mig och jag slappnade av mer för att ge honom utrymme. Jag tycker det är obehagligt när han kör upp huvudet och vill ha växel 100 knyck. I dag förstod han att jag vill ha 50 och sakta gå till 100 och sen ner till 50 igen.

Vädret var helt perfekt och sjön låg så spegelblank. Skall se till att ha den gamla kameran med mig när jag är ute, dels för att jag kan ta kort och visa hur Bellman ser ut för Monica. Man har en känsla av att han bara är lång i kroppen när man sitter på honom, men han blir otroligt kompakt när han är på hugget och rör sig väldigt fint. För första gången sen jag köpte hästarna fick jag känna den goa känslan av att Beethoven röde sig så mjukt att man upplever att man bara åker runt på en kudde. Den känslan försvann när jag började sko dem och jag tyckte de blev stumma att rida. Båda har nu varit barfota i 3år och det var det bästa jag gjort.

Blupp

Blupp

Äntligen fredag!! Nu väntar en lååång helg, och det känns helt underbart. Problemet är bara att innan man hinner säga njuta så är det plötsligt söndag kväll och man sitter där med lite lätt ångest över hur fort allt gick.

Jaja, den här gången ska jag i alla fall försöka njuta så mycket jag bara kan.

Jag hann knappt innanför dörren förrän jag hörde Lill-polarn på sitt rum. Han satt i soffan, fullt koncentrerad, med ett vattenpass i handen som han tippade fram och tillbaka.

– Blupp. Blupp.

Den lilla luftbubblan dansade från sida till sida medan han satt och följde den med blicken och såg djupt fundersam ut.

Till slut hör jag honom säga:
– Det här måste ju kunna kallas för en rakapparat, eller?
– Och det vattnet där inne! Jag undrade just varför vi köpte så mycket rakvatten – men nu vet jag ju varför!

Jag suckade och skrattade på samma gång.

– Men Lill-polarn då…