Det var verkligen så mysigt att komma ut en sväng och bli bortskämd med bananpannkakor av Micael och Mao. Sådana stunder betyder lite extra – enkelheten, sällskapet och något gott att äta.
Det känns också så smidigt att vi båda har nära till ett gemensamt fikaställe. Ett litet, mysigt ställe där man kan ses spontant, ta en paus och bara umgås. Precis så som det ska vara.
Håkan hade ordnat en riktig överraskningsfest för Rosa, som precis fyllt 60.
Hon hade sagt att hon inte önskade sig något alls — men sådant lyssnar man ju inte på när det gäller en kär väninna.
Jag kokade ihop ett nytt, väldoftande schampo och sydde en lång värmekudde fylld med ris och örter. En sådan där som lägger sig som en varm kram över axlarna när stelheten smyger sig på.
Tiden däremot… ja, den smög sig på mig. Jag var helt övertygad om att festen började 11. Det gjorde den inte. 13.00–16 stod det visst.
Men jag kom i alla fall inte för sent — bara väldigt tidigt i tanken.
