1 objekt 365 dagar

När jag kom hem i dag hörde jag plötsligt: ”Houston, Houston anropar!” Rösten kom från övervåningen, så jag gick upp till sovrummet – och där fick jag se Lill-polarn kika ut från den lilla vedkaminen! Han höll som bäst på att hissa in den sista “provianten” inför sitt stora rymduppdrag.

Jag försökte lugnt förklara att det faktiskt var en vedspis, och att den dessutom var alldeles för tung för att flyga. Men det var lönlöst – han var helt uppe i varv och i full färd med sina astronautförberedelser. Till min fasa såg jag plötsligt att han hämtat de långa tändstickorna och försökte “tända motorerna”!

Här gällde det att tänka snabbt.
– Okej Lill-polarn, stäng porten! ropade jag.
– Astronautluckan, menar du!?
– Jaja, STÄNG!

Jag vet inte riktigt var jag fick styrkan ifrån, men jag lyfte hela vedspisen och började skaka och svänga den så mycket jag kunde – tills jag hörde hur Lill-polarn började må illa därinne. Jag ställde snabbt ner spisen och hjälpte honom ut, något blek och rätt omtöcknad.

– Fy tusan, det där gör jag aldrig om! sa han. Jag mår pyton. Planeten Musse får nog vänta för min del.
– Nä, den där raketen är inte säker, svarade jag. Kom, vi fikar i stället.

När jag kom hem från jobbet i dag åkte gubben och jag en sväng till Rusta. Jag hade sett att de sålde blomsterportaler för bara 99 kronor, och eftersom vi behövde tre stycken passade vi på.

Medan vi gick där och tittade runt hittade vi något helt perfekt – en liten skottkärra i Lill-polarns storlek! Han har länge tyckt att det är så besvärligt att allt i trädgården är så stort, så den här var verkligen mitt i prick.

Wow, ni skulle ha sett hans glädje när vi kom hem och berättade att vi skulle ut och jobba lite i trädgården. Där stod skottkärran mitt i blickfånget – och hans ögon lyste! Jag måste säga, jag kommer få en väldigt välskött gård i sommar med tanke på hur många lass han körde iväg. Lill-polarn verkar verkligen ha trädgårdsrötter i sig – han bara älskar att påta och dona.

Efter ett tag hörde jag honom gå där och mumla för sig själv:
– Hmmm… undrar om Esmeralda vill åka med på en tur? Grannen nedanför backen har ju mängder av jordgubbar… nu kan jag ju ta ett helt lass i stället för bara några stycken! Måste hålla koll när de blir mogna – då gäller det att vara snabb.
– Vad går du där och muttrar om? frågade jag.
– Va! Ingenting!