365 foton 2011

Den här snökedjan hittade vi i diket på väg upp till huset. Det är väl ganska många bilar som har hamnat där under årens lopp, men det är första gången vi bara ser en grop, snökedja, kartongen och en varnings triangel kvar i diket. Det är så himla djupt diket och vi har fyllt det i omgångar. Men ett dike bör vi ha där.

Grannen har kommit ut med sin vinscher som han fäst i trädet och sedan vinschat upp våran bil ett x antal gånger. Det var när Nina var på besök från Stockholm som hon hade sett en vit bil ligga i vårt dike!

Typiskt ungdomar att inget säga! Jag tycker väl inte riktigt att det är vardagsmat att det ligger främmande bilar i vårt dike. Vi såg inte detta förrän vi hade flyttat busen som stod mitt i backen och kollade hur nära kanten vi befann oss.

Vet inte riktigt om jag börjar bli lite förkyld eller om jag bara är lite sliten. Vi har bett våran chef om mera personal som städar men företaget vi jobbar på bara slingrar sig och ser oförstående ut. Har städat i så många år och van att jobba mycket, men nu börjar det bli lite löjligt. Jag beklagar mig inte i första taget men nu börjar jag känna av att det är för mycket. Är bara så himla glad att jag slutar tidigare och ändras det så lär jag nog ge upp fullständigt.

Men det var väl apelsin jag skulle skriva om! Flummar iväg lite granna. Varannan dag får vi frukt på jobbet och jag har börjat att gilla apelsiner igen. Det har gått ett par år utan att jag har ätit apelsiner, men nu tycker jag det är så gott. Även gubben har börjat gilla det mera och han brukar alltid köpa så vi har det eller clementiner hemma. Till och med blodapelsinen har börjat bli en favorit frukt här och den tyckte jag var vidrig förr.