162. Krita (83 av 182)
Idag fick jag hoppa in och städa i friidrottshallen medan Mauro är på en välförtjänt semester. Det är alltid lite speciellt att gå runt där i tystnaden, när hallen är tom och ekot från alla träningar bara finns kvar som ett minne i väggarna.
När jag svepte med blicken över golvet såg jag små färgklickar som bröt av mot den annars neutrala ytan – kritor och pärlor. De låg utspridda här och där, som små bevis på allt som händer utanför själva träningen.
Tydligen har barnen, som väntar på sina syskon som springer, hoppar längd eller testar andra grenar, spenderat tiden med att rita och pyssla. Jag kunde nästan se framför mig hur de suttit i en liten ring på golvet, koncentrerade över sina konstverk eller noggrant trädda pärlhalsband.
Det slog mig att friidrottshallen inte bara är en plats för sport – den är också en mötesplats, en trygg punkt där både rörelse och kreativitet får plats. De där kritorna och pärlorna kanske bara är små saker, men för mig blev de en påminnelse om den gemenskap och värme som finns mellan dessa väggar.
Dela detta:
