... dina symboler här ...

Kokonger

Nej Pepper! Inte hoppa

Jösses vilken värme! När jag kom hem i dag låg Shakira helt utslagen utanför kokhuset, medan jag kunde höra gubben och Lill‑Polarn stöka inne.

Gubben hade rivit ner skivorna i innertaket och dammsugit bort alla de äckliga kokongerna som hängt där. Jag blev faktiskt riktigt imponerad – det såg fräscht ut för första gången på evigheter! Just den delen, där det ska bli badrum, har varit den sämsta biten av hela huset.

Lill‑Polarn var förstås med och “hjälpte till”, även om gubben misstänkte att han mest försökte hålla sig undan Esmeraldas mamma som var på besök. Och mycket riktigt – när jag kom in stod han mitt på golvet och skrävlande berättade om hur de enorma kokongerna varit “stora som luftballonger och fullproppade med spindlar” men att han hade tagit bort dem alldeles själv!

Just då dyker Esmeralda upp tillsammans med sin mamma och tittar strängt på honom.
– Försök inte! säger hon. Jag såg nog hur du kramade Pepper för att du var så rädd!

Lill‑Polarn stirrade bestört tillbaka.
– Vaa!? Det var Pepper som var rädd! Eller hur, Pepper!?

Jippi! det är fredag

Härligt det är fredag, gick runt på jobbet och tänkte på min trädgård. När jag tittade ut genom porten så sken solen och jag kände hur inspirationen sattes i gång på vad jag kunde göra. Gick där och småvisslade för mig själv när jag kom till nästa port. Vad tusan! Himlen hade fullständigt öppnat sig och regnet bara vräkte ner och min inspiration med den. Vilket väder vi har fått? Och jag som precis hade fått en sommarpresent på jobbet bestående av en ryggsäck med termos och koppar. Min första tanke var att jag skulle på skogspromenad med Shakira och inviga min ryggsäck. Den turen sprack direkt med tanke på vädret.

Allt som jag skulle göra i min trädgård idag får jag göra via tankar i mitt huvud, men det är inte dumt det heller när man tänkt klart har ens trädgård förvandlats till en slottspark med enorm vackra blommor. Så när man till sist kan gå ut och börja i trädgården så svävar tankarna på små moln och man är super ivrig till att börja. Jippi solen tittar fram nu kan jag gå ut. Men vad är det på marken, rödbruna saker! det går ju inte att komma fram! det är rena halkbanan på utsidan. Jag måste bo mitt i en snigelcentral. Det blir att styra mina tankar till diverse snigelfällor och allt man kan göra med en snigel. Så just nu känns det som om huvudet skall explodera. Nää jag får åka ner och köpa mig en godispåse och hälsa på Rosa, trädgården får vänta till i morgon.