På post
Jösses vilken rörig dag. Skulle direkt till facket efter jobbet, men skickar papperna istället. Så jag och gubben tog en tur till RK. Glömde helt bort att jag skulle ut och rida med Monica. Lill-polarn gick runt och var lika små stressad han. Hans släkting Momamba hade lovat skicka brev och Lill-polarn ville ha det just idag.
Spelade ingen roll att jag sa att långväga brev tar tid, han ville ha ett idag och jag vet inte hur många gånger han var och kollade brevlådan. En del post kommer på morgonen och Citymails brukar komma lite senare. När Monica kom upp blev det att jag följde med till stallet och tänkte inte så mycket mer på det.
När vi kom ner till vägen hörde vi konstiga ljud från brevlådan. Monica var helt övertygad om att det var en råtta och vågade inte öppna. Men till sist hörde vi “skit, en elräkning till och inget från Momamba!” När jag öppnade tittade Lill-polarn uppfodrande på mig och sa att jag måste fixa locket så man inte får det i huvudet.
– Men Lill-polarn! Jag har aldrig någonsin fått ett brevlådelock i huvudet, det är bara brevlådesnokar som får det!
Brev från Tyskland
När jag kom hem låg det brev från Tyskland, har varit lite orolig att hon kanske inte skulle ha någon lust att skriva men hon svarade ju jättesnabbt. Hon var lite osäker på vad hon skulle skriva och menade på att det finns så mycket frågetecken i våra liv. Jag tror jag skall be en att översätta nästa brev. Verkade som hon inte riktigt förstod att min bror är död. Google översättning duger, men nu till att börja med är det kanske bättre att det blir mer korrekt.
Gubben hjälpte mig att lägga in brevet i Google, i och med att det var handskrivet och lite svårt att tyda vissa bokstäver, men annars hade vi ruskigt lika handstil. Jag har så himla många frågor, inte så att jag behöver veta varför, våran viktjournal när jag var liten och bodde i Tyskland sa väl det mesta. Båda mina söner har kaskad spytt så fort det var dags för fast föda och Tobias viktkurva och sjukhusbesök liknade väldigt mycket min.
Efter att de i stort sett kollat igenom hela Tobias och vi fick ligga inne på Östra så kom en gammal rutinerad sköterska och sa att det var polyperna. Läkaren tyckte det var så långsökt, men vad tusan de hade ju kollat allt och inget hittat. Han som skulle operera bort polyperna tyckte vi gjorde en lyx operation, men kom och bad om ursäkt när han såg hur stora de var.
Micael, son nummer två kom in på direkten och båda har opererats i omgångar. Så jag vet inte, men varför tycker jag bara inte är så viktigt. Vill hellre se framåt och framför allt veta om jag har fler syskon. Skall ta och skicka med lite kort och det bästa hade ju varit om hon skaffade e-mail. Jag är lite otålig av mig även om snigel posten gick riktigt fort denna gången.