bullar

Lill-polarn har tillbringat största delen av dagen i gubbens arbetsrum. Där älskar gubben rese-DVD:er, böcker och guider – mitt bland lister och färger som står huller om buller. Misstänkte att det skulle bli ett slask- och förvaringsrum när han övertog efter Tobias.

Jag vägrar städa där och sa åt Lill-polarn att gå in på egen risk. Efter himla aj-ande och oj-ande lyckades han ta sig fram till skrivbordet och bläddrar nu för fullt bland böckerna. Man hör små utrop: Åh så vackert! Dit ska jag ta Esmeralda! och Pamplona vilken stad! Som ordnar bullfestival! Wow, dit måste jag!

– Men Lill-polarn! Bullfestival är tjurar, inte bullar. Ligger inte i Afrika heller. Du får leta efter krokodifestival i stället.

När jag går in med kaffe ser jag honom ta sig om huvudet och bläddra hysteriskt i en stor bok.

– Det har jag! Drabbats av kraftig resfeber – behöver åksjuketabletter!

Han hittat en gammal Fass och läst till sida 1436. Konstaterat att han drabbats av allt – i så dåligt skick att han inte kan dricka kaffe. Men med extrem ansträngning kanske han kan pressa ner en bulle!

När jag kom hem idag hörde jag ett dovt, bubblande skratt från den lilla matsalsdelen. Där satt Buddha och skrattade så magen hoppade – och bredvid honom satt förstås Lill-polarn.

Gubben tittade på mig och sa att de hade suttit och pratat hela dagen. Tydligen hade Buddha blivit riktigt avundsjuk på att Lill-polarn var så smal och vig, och bett honom om råd för att uppnå samma form.

Lill-polarn hade förstås blivit överlycklig över att få agera dietexpert. Han hade klättrat upp på piedestalen, satt sig till rätta och börjat sin “föreläsning”:

— “Man måste se till att få i sig minst fyra till fem bullar varje dag, gärna någon extra på lördag och söndag. Man ska absolut inte bara sitta här och stoppa i sig en massa ris – det går inte, det ser du väl själv! Riset bara sväller i magen, det gör aldrig bullarna. Och efter middagen – minst två bullar då – ska man sova middag i en och en halv timme, så kroppen kan tillgodogöra sig all näring.”

Så där hade de suttit i flera timmar, ätit bullar, pratat och skrattat tills kvällen smög sig på.

Lill-polarn såg så nöjd ut när jag kom in, och jag kunde inte låta bli att le.
— “Vet du vad,” sa jag, “då kan man ju kalla dig för Bulldha sedan!”

Det blåser rejält i dag också, och vi har börjat ta in utemöblerna. Så fort Micael kommer hem ska vi göra ett ryck och fylla transporten igen. Vi har fem gånger kvar i år att köra till återvinningen, så det gäller ju att passa på.

Lill-polarn däremot hade andra planer – han ville fika en sista gång med Esmeralda i hängstolarna innan de plockas ner. Det kunde jag ju förstå, för de där stolarna har verkligen varit favoritplatsen hela sommaren.

Vi funderar också på att ta in fontänen och “fule gubben” från dammen. Pumpen ska klara ganska kraftig kyla, så vi låter den gå så länge det går. Jag och gubben har gjort en liten lista på allt som måste fixas, och det känns riktigt bra att stryka av punkt efter punkt. Lill-polarn har till och med gjort sin egna lista – och just nu sitter han nöjd och myser med Esmeralda efter dagens “arbete”.

Nu står möblerna tryggt inne, och vi gick in för att ta en kopp kaffe innan nästa lass ska köras. Men lugnet varade inte länge.

Plötsligt hör vi Lill-polarn muttra och knorra i hallen:
“Vilka slarvpottor ni är!”

Sekunden senare ser vi honom komma farande med sin lilla packkärra – på väg för att rädda in bullpåsen, det heligaste av allt.

Hur kunde vi bara glömma något så viktigt!?